Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett halft öre, så egde målseganden efter behag antingen att
hudstryka tjufven eller taga 3 öre i böter; gick åler det stulna i
?år-de upp lill mer ån ett halft Öre, men mindre ån en half mark,
då kunde målseganden sk&ra öronen af honom, eller, om han
hellre ville, taga 3 marker i böter; men uppgick det stulna tikå
half marks värde eller derutöfver, då skulle tjufven till galge
eller gren ledas och der upphängas* Stöld af half mark och
deröf-ver räknades för full tjufoad, och derom stadgar Vestgötalagen:
”gån-ge icke till lösen, utan till lifvets förlust;” tjufven skulle med
bakbundna händer och tjufgodset derå fästad t ledas till tinget,
der vittnas till gerningen, att han vård var sitt’ lif att låta, ocb
då dömas til kogs oc til kangm (att halshuggas eller alt
hängas), eller til tor/s oc til timru, det vill säga, hans hufvud
skulle rakas, sedan bestrykas med tjära och fjädrar strös deri, och
sådan skulle han springa gatulopp, hvarunder torf, stenar och
dy-Hkt kastades på honom, till dess han nedföll död, eller också
lyckades undkomma. Mest nesliga aosågos boskapstjufnad och stöld
af säd ate på åkern; gort*juf kallades den, som stal kreatar,
och agnabaker den, som stal säd. En rånare, som med
öppet våld tillgrep en annans egendom, kunde freda sig genom
er-låggande af böter, besämda efter gerniogens art och värdet af det
rånade; men tjufven var hemfallen till lifsstraCf eller kunde som
en ärelös menniska af målseganden behandlas efter deanes behag;
dråp kunde likasom rån försonas med böter; men mord var lika
med fall tjufnad be lagd t med dödsstraff; på rånaren och
dråparen fingo inga bojor läggas, men tjufvar och mördare kunde bak*
bindas och stockas: rån och dråp nemligen skedde öppet, nien
mord och tjufnad hemligen; det uttalar sig här samma forntida
tänkesätt, som i allt ville se öppenhet och manlighet i gerningen,
men brännmärkte med skam och vanära såsom ovärdiga mannen
sådana brott, som vittnade om feghet och lömskhet (210). Det
var icke tillåtet, att för brott, som med böter kunde försonas,
fängsla någon, som kunde ställa borgen för sig; endast mördare,
mord bränna re, tjufvar och andra grofva våldsverkare. då å färsk
geming de grepos eller vid tinget voro lagvunna, kunde bindas
oeh fängslas. Lagarne stadga derom uttryckligen: ”ingen man må
”fånga bolfast man för någon gerning eller i någon häktelse sätta,
”utom mördare, tjufvar, röfvare och biltoga män.” Del lieter
vidare: ”bolfasta mån skall man lagtrnga (tilltala på tingel), lösa
”män må man fånga.” Lös man, en sådan, som egde mindre
än 3 markers förmögenhet, gaf ingen säkerhet för de böler eller den
upprättelse, målseganden kunde fordra; det lemnades honom
emellertid tiUffllle ocb tid alt bland de bolfasta månoen inom
häradet söka sig en borgesman, som ansvarade för hans sak. I sådana
händelser för öfrigt, der någon med böter ej förmådde godtgöra sin
förbrytelse eller gälda sin skuld, anlvardades han lill målseganden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
