Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man eller bol. Hvilken pl häradets allmänning ville företaga
odlingar, var förbunden atl på tioget söka lof dertill, oeh han
sades då att vara boode, icke landbonde, så vida han betiogat sig
eo stadig, i arf gående besittoiog af deo jord, hao åt sig
uppodlade, och han derför utgjorde den bestårada årliga afraden. Det
sålt, Helsingelagen föreskrifver för deo, som på allmänning ville
taga byaämne, var följande: hao skulle å den mark, han ville
taga lill åker ocli äng, rödja tre dyssiur (högar), bygga elt hos
i fyra knutar, med två vittnen kringgå intägteo och den märka;
skogen skulle han taga lika bred med åkern och ängen, så lång
åter, som hao vid vintersolståndet hunne färdas från morgonen
före solens uppgång lill middagen, då hau borde hafva huggit ett
lass stör och vara hemkommen. Man vet, huru Skogs socken i
södra Helsingland fordom varit en allmånuingsskog, gemensam för
sex nårgrånsande socknar i Helsingland och Gestrikland, hvilka der
hade sina fäbodar och betesmarker för sin boskap. Geoom
skogs-rödjningar och uppbrukning af den odlingsbara marken uppslego
der nybyggen eller så kallad bol a od, hvilka fäderna, som
Sjelfva suto på sina gårdar i den gamla bolbyn, vanligen öfverlåto åt
sina barn alt bebygga och bebo. Det kom omsider lill tvist
mellan nybyggarne och de gamla gårdarnes egare, hvilka fortfarande
ville tillmäta sig eganderåiten till dessa nybyggen eller boland,
ehuru desamma redan långe gått i arf och blifvit skattehemman.
Nybyggarne begärde att blifva en egen socken, och detta
beviljades dem af Konung Magnus Eriksson, då råmärkena bestämdes genom
ett dombref, gifvet på allmänna tinget å Södra Högen i
Helsingland år 1343. Efler delta sått fortgick landets odling, så att
med det fortskridande jordbruket genom rödjningar och
odlingar på fordom öde skogar och betesmarker allt mer uppkommo
nya hemman, byar, socknar.
443. Af kyrkan räknades till förtjenstfulla, saliggörande
verk äfven det, att anlägga broar och vägar lill lättande af
färderna för vågfarande och befordrande af gemenskapen mellan
orterna. Biskop Bengt den Äldre i Skara gaf derutinnao för sin
tid elt vackert efterdöme (290), ocb huru broars aolåggande
ansågs för ett af de goda verk, som berrdde själens salighet och ro,
ser man af det i lagarne förekommande uttrycket atl ”goera bro firi si al
sin.” Djupa, ijocka skogar, serdeles i de nordliga landskapen,
gjorde genom brist på herbergen framfärden svår för de
vågfarande. Väl hade fordomtima midt på skogen ödmorden funnits
elt hviloställe, ett af de så kallade sälohusen, hvar de vandrande
kunde hvila öfver nallen (216), men af brist på
underhåll var detsamma nu mer öfvergifvel. Erkebiskop Nils Alleson,
i sitt kall en af de verksammaste Biskopar, som år efter år,
äfven i den strängaste vintern, färdades omkring i sitt vidlyftiga stift,
höll preslmöteo,’ höll stränga, allvarsamma visitationer, förmådde, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
