Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig uppmuntran genom samvistelse elt serskilt boningshus i Paris
med dertill hörande trådgård, så att dervarande Svenska
studerande bildade ett serskilt samfand för sig. Man låser om ett
icke ringa antal Svenskar, som redan i XIII och XIV
århundraden der vunnit ”måslerskapel” i de ”sju ådla konsterna.”
Krönta med magistervårdigbetens stolta titel, skördade de vid
hemkomsten genom biskopsdömen, prebenden och den ulmårkelse, dem
vederfors, belöningen för flera års studier (Biskop Bryniolf i Skara
hade 18 år studerat i Paris). Man får emellertid ånuu icke göra
anspråk på någon högre bildniog, någon mer djnptgående
kunskap. Christna religiooen utgjorde grundvalen för Medeltidens
hela bildning. Christna låran var den vetenskap, till hvilken allt
hånförde sig, christendomsvetenskapen, theologin, den högsta af alla,
den gemensamma medelpunkten för de menskliga kunskapernas
alla grenar, de öfriga blott dess hjelpemedel och förberedelse.
Man låste de gamles verk endast som en förberedelsevetenskap
under namn af grammatik, emedan man betraktade dem som
nyckeln till förklaring af de bibliska böckerna, som ett medel att
göra framstållniogarne, de gudomliga sanningarne sirligare och
till-gångligare. Bibliska böcker med glossor (utläggningar,
uttydnin-gar) deröfver, kyrkofådernes skrifter samt skrifter i den skolastiska
och mystiska theologin och filosofin, dekretalerna eller den
kanoniska lagen, skrifter åfven i den Romerska rätten, predikosam*
lingar eller så kallade Sermones, altare- och måssböcker eller så
kallade Missaler och Breviarier, bönböcker och helgon-legender,
dessa jemte en och aonan Chronica, Lucani och Virgilii ftrk
samt ett och annat öfver de till qvadrivium hörande kunskaper
voro de hufvudsakligaste lårdomsskatter, som utgjorde en början
till boksamlingar i vårt land. Dessa kunde icke vara stora, då
före boktryckerikoustens uppfinning alla böcker voro handskrifna
och kostsamma; år 1317 betaltes elt Missale med 10 marker
silfver, d. v. s. 80 riksdaler specie. Når derföre i denna tidens
testamenten, såsom vi då och då finna, en gåfva gjordes af böcker
eller en och annan bok, aktades en sådan skånk icke ringa.
Domkapitlen och klostren voro i allmänhet de, som hade ett större
eller mindre bokförråd; äfven hos enskilta, serdeles af det högre
presterskapetj, funnos vanligen elt och annat verk; mer sällsynt
var, att sådana egdes af lekmän, och derföre så mycket
anmärkningsvärdare den för sin lid ovanliga samling deraf, som vi finna
Konung Magnus Eriksson hafva egt. Bland lekmännen voro de
få, som innehade någon allmännare bildning; når derföre del
säges om Lagman Eskil i Vestergötland, att han hade lårdom så
god som någon klerk (”hafdhi clcerkdom cerlikcen icemth
go-dhom clcerkum’*), och om Uplands Lagmannen Carl Ulfsson
<[Sparré) af Tofta, att han var lård i sju bokliga konster och alla
lagar, sker detta såsom utmärkande något ovanligt. De andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
