Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro öfverhufvud de, som innehade sin lids vetenskap, derföre
lärdom och klerkdom betecknade detsamma. I klostren,
vid domkapitlen och Mven af enskilta klerker fördes
anteckningar öfver tidens märkligaste tilldragelser, hvarjemte från äldre
tider äfven antecknades ett och annat, som man tillfälligtvis hade
inhemtat; och ehuru på del hela torftiga och magra, äro dessa
anteckningar för oss dock värderika såsom varande de äldsta
inhemska källor för vår historia. Det var i allt en begynnelsetid.
Skolan hade utgått från kyrkan, i kyrkan hade hela bildningen sin
rot, på kyrkan ensam hvilade hela vården om slägtets uppfostran
och bildning. Men så ringa inflytelsen var på allmänna
bildningen och själsförmdgenheternas uppodling af denna tidens hela
lär-domsöfning, var derigenom dock en grundval lagd, hvarpå
kommande slägten kunde fortbygga.
445. På folkets läppar lefde ännu i sången och sagan
minnen af fordna äfventyr, och såsom ett från de forntida fädren
fortplantadt arf oppenbarar sig i vår Medeltids folkvisor en djupt
inneboende känsla och hugfullbet för dikt och sång. De
märkligaste tilldragelserna i lifvet, Kooongars, Riddares, Frnars och
Slotts-Jungfrors öden och äfventyr, kärlekens fröjder och sorger
besjungas med målande, rörande enfald och med ett djup i
känslan, som vittnar om deo kraft, hvarmed man kände, tänkte ocb
handlade. Dessa gamla dikter gifva oss en liflig bild af
Medeltidens tänkesätt, seder och bruk. Den andefläkt, hvaraf
sångaren var lifvad, lefver och rörer sig åfven bos folket. Med mycket
sundt förstånd i sina tänkesätt och handlingar förenade denna
tidens fäder åfven mycken gudsfruktan efter sin tids sått, lära och
tro. Det underbara i Jesu historia, de tnsende ännu
underbarare historierna om helgouen och deras nnderverk, de många lill
sinnena talande bruken och förestållningarne, de heliga bilderna,
mässorna, böoer och sånger, och de många
gudaktigbetsdfningar-ne med den betydelse kyrkan i dem inlade, ulgjorde deras
undervisning och väsendet af deras religion. För God, såsom i
trösten af sin tro de dyrkade honom trefaldig, och för bilderna
och aflefvorna af de beliga män, som förelyst i sin lefnad som
Jesu efterföljare och genom sin heliga vandel gjort sig förtjenta
af hans välbehag, nedföllo de tillbedjande. Hvilken med gåfvor
bidrog till en kyrkobyggoad eller andra heliga ändamål, eller på
vissa heliga dagar besökte den ena eller andra kyrkan och offrade
en tacksam skårf till det årade helgonets minne och till
erhållande af dess förböner inför den Evige, lefde i fast tro på sina
synders förlåtelse tröstfull för Gud och menniskor. Lycklig den, som,
bortgående nr tiden, med innerlig andakt genom stiftade själsmåssor
för sig och sina hädangångna fader tryggade öfvergången till det
himmelska och eviga, skulle ban ån under sin lefnad svårt hafva
försyndat sig mot Gud och menniskor. Derifrån de otaliga stiftelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
