Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
atl visa, tänka 03S samhällets verkliga tillstånd så lagbandet, som
lagarne framställa det. Vi hafva framgent här att göra med en
öfvereångstid, hvari konungadöme, aristokrati och folkfrihet träda
i kamp mot hvaraodra, och statens alla krafter komma i uppror.
Del inträder ett tillstand af vacklande, ovisshet och förvirring i alla
förhållanden. Personlighetens öfvervigt öfver begreppet genomgår
hela Medeltiden, och detta icke blott i afseende på konungadömet,
men åfven i öfriga förhållanden. Konungadömet år svagt, så snart
icke deu personliga kraflen uppehåller detsamma. Emellertid se vi
konungamaktens ursprungliga rältigheter åfven i den nya lagen i
helgd hållna, med undantag endast hvad angår härfärd utom
rikets gränser. Vi finna här äfven uttalade och bestämda de af
tidsutvecklingen medförda förändringar i åtskilliga delar af
rätts-förfatlningen. Landskapslagarne, såsom vi sett, tillerkänna icke en
Konungens man, en hofman, såsom ej varande en inan för sig,
lika rättigheter i det allmänna med de sjelfståndiga odalmännen;
förändringar bade derutinnan med tiden föregått, och dessa
förekomma nu lagbestämda i Magnus Erikssons landslag, som
roedgif-ver deo tjenamfe hofmannaklassen i allmänna vårf jemnlika
rättigheter med bönder ocb bestämmer dess rättigheter, pligter och
skyldigheter, i kraft hvaraf frälset så i lagarne som i det allmänna nu
mer framträder som ett serskilt, från bönderna afsöndradt stånd (421).
De gamla lagbalkarne åro i Magnus Erikssons lansdslag till viss del
klufna i flera, ämoena efter deras serskilta art och beskaffenhet
sarn-manstålda i närmare samband med hvaraodra, brotten noggrannare
åtskilda, böterna i förhållande derefter bestämda högre eller lägre,
brottet åter nu förnämligast nppfattadl som en kränkning af den
allmänna samhällsordningen och friden, den offentliga straffmakten i
följd deraf mer beståmdt framträdande och erkänd, så att det icke
år blott den enskilta mannens, men mer det allmännas sak att
lagföra och bestraffa förbrytare, straffet således mer och mer
förlorar sin enskilta karakter samt skärpes och i svårare fall
öfver-går till lifsstraff; Sjelfva rättegångsväsendet åfven i så måtto
fort-bildadt, att ehuru rättsbruket af edgärdsmän ännu qvarstår,
detsamma dock mer och mer inskränkes, hvaremot bevis genom
vittnen tillägges mer kraft och till utredande af svårare mål en
nämnd lillsåttes, en sådan emellertid ännu icke utgörande någon
stadigvarande inrättning vid landets domstolar, men denna tid
dock redan införd vid Konungens råfsteting: sådana dragen af
rättsförfattningens fortgående ntbildniog, såsom de framstå i
Magnus Erikssons landslag, ocb hvarpå i samband med
framställningen af rättsväsendet i Landskapslagar nes tid vi redan antydt, huru
detsamma fortbildade sig i tiderna derefter (431—434).
462- Genom stadgandet om konungavalets gemensamma
förrättande af samtliga landskapens Lagmän och valda ombud,
ännu mer genom utfärdandet af en gemensam, för rikets alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
