Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalmar-Unkmen mätt år 1446.
M
st! fordra, ocb skulle således åfveo densamma bestämmas efler
enahanda sätt och enahanda grunder, som stadgadt var om annan
bevillning (460). Men det skedde, all denna sålunda beviljade
serskilta arbetshjelp småningom förvandlades (ill beslämda årliga
dagsverken och derigenom till en fastslående tunga eller skatt,
hvarifrån de så kallade jordeboks-dagsverken uppkommit.
En författning, utfärdad i Drottning Margaretas tid år 1403, be*
st åm mer dessa lill åtta, och detta sker i ordalag, som synas
antyda, alt allmogen förut vida mer varit betungad med dagsverken,
hvårföre dessa nu nedsattes eller fastståldes lill det förutnämnda
vissa antalet. Ännu en annan lungå uppkom deraf, att bönderna
påbordades mottaga länsherrarnes och fogdarnes hästar till fodring.
Redan Magnus Ladulås hade strängeligen förbudit denna herrarnes
och länsmännens sjelflagna rätt och förklarat sådana hästar
förbrutna till kronan (’”j&ngin hcerra aller lansman ma sina
”kasta j hundari lata rinna swa ath bönder skulle them
"födha, utan han hawi foregiort hastana ok them taki
”Konungar*). Det Oaktadt fortfor delta ofog och blef under
följande tidernas oroligheter och laglösheter så mångfaldigt öfvadt,
att Drottning Margareta, lill skydd för de skalldragande, vid för*
lust af lif och gods förböd fogdar, embetsmän, länsmän, alt
utskicka deras och deras svenners hästar lill allmogen att fodras,
ntan livar skulle hafva sina och sina svenners hästar hemma hos
sig att dem föda eller köpa dem foder för penningar. Men ehuru
ofta förbudet, öfvergick detta missbruk af herremakten under
fortgången af Kalmar-unionen titl laglig rätt, så alt det blef en
skattebönderna åliggande skyldighet, atl lill lättnad för
lånsinne-hafvarnes rusttjenst mottaga lill fodring elt visst antal hästar ett
eller annat dygn om året samt derjerote förse deras ryttare med
nnderhåll, och htrifrån ursprunget till den på Svenska hemmanen
hvilande jordboksränta, som bär namn af fodringen eller
årliga foderhästar*). Lika med skattebönderna, och i viss mon
*) En aerskilt art deraf var den uppkommande Konungsfodringen,
hvarmed betecknades, all, derest i de lan, som Konungen sjelf hade
i värjo, d. v. s. sådana, hvaraf kronoingälderna icke voro
bortför-länta till andra, den bestämda årliga fodringen icke vore
tillräcklig för Konungens hästar, skulle dessa, efter det sätt derom ordnas
•ch stadgas i de af rådet åren 1474 ocb 1483 utfärdade
författningar, serskilt till fodring mottagas ett ftr i Upsala biskopsdöme,
andra året i Strengnäs och Vesterås biskopsdömen, och tredje året i
Östergötland, Vestergölland och Smäland; de skulle läggas till
kronans skattskyldiga bönder och landbönder, fyra hästar nemligen ill
skattebonden, fyra till bondes land bo, och två till kronans
landbo (inga konungens eller konungens embetsmäns foderhästar fingo
läggas lill nigra klerker och frälsemän eller deras
landbönder, utan sft vore, att någon tillika innehado skattejord); om
fodriogMi eller huru mycket kem sk olle bestås hBstarne i hvarje
landsort, heter det: »Allastadz (allestädes) owan €dmorden oc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
