Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefde i folkets hjerlan. Han var för dem bekant som Engelbrekts
förra trofasta vän och medkämpe i striden för fäderneslandets
frihet. Derföre del var för honom så mycket lättare, alt bringa
dessa orter i rörelse. Han skildrade för dem Carl Knutsson som
en bondplågare, eo fiende till allmogen, en landets förödare, som
förföljde och straffade alla dem, hvilka icke höllo med honom,
derföre allmogen nu, då riket var konungalöst, borde draga till
Mora stenar, att välja en ny Konung. Pnke stod inom kort i
spetsen för en väldig bondehär. Carl KnGts9on uppbådade folk
från Upland, från Öster- och Vestergötland och från Småland.
Det artade sig till ett blodigt inbördes krig. Genom bemedling
kom det till underhandlingar och till ett möte i Vesterås mellan
Carl Knutsson och Puke. Det tal, vid detta möte fördes från
Pukes och hans anhängares sida, gaf grund till misstankar, att
intet godl var af honom att vänta, men fastmer endast förderf
och fortgående anstiftelser af nppror. Då blef Puke gripen,
fängslad och förd lill Stockholm, der Riksdrotset Christer Nilsson lät
hugga hufvudel af honom. En samtida krönika uppgifver, att
Puke kommit lill mötet i Vesterås mot giften lejd od) säkerhet,
och Biskop Thomas, en af löftesmännen, utgjuter i ett qväde sin
klagan deröfver, atl ”tro i verlden ej mer fanns till; hon sitter
”och gråter, hon kommer sent åter, det hafver jag sport.” Olaus
Petri åter i sin krönika vittnar, atl bref ånnu funnos af Carl
Knutsson, deruti han försvarar sig mol denna beskyllning och
förnekar, atl någon lejd varit gifven Puke. Det närmare
föihållandet kan icke mer till fullo redas. Denna tidens män, starka och
häftiga i sina lidelser, hade ännu ieke lärt alt underkasta dem
nödvändighetens tvång eller den kallare öfverläggningens beslut;
kraftfulla, visade de sig vanligen i ord och gerningar sådana de voro.
Med Pukes falt lade sig ånnu icke den oroliga rörelsen i landet.
Dalkarlarne ihjelslogo höfvidsmannen på Vesterå9 jemte andra Carl
Knutssons svenner och tjenare. Vermlänniftgarne följde
Dalkar-larnes föredöme och affördade på likd sätt sina befailftingsmän.
Då drabbade hämnden äfven den fordne länsherren öfver
Vestmanland och Dalarne, den beryktade Jösse Eriksson. Hart hade
på erhållet lejde- och säkerhetsbref af Carl Knut9son valt Vadstena
kloster till hemvist. Men detta kunde böndétna icke fördraga. De
rusade in i klostret och utan afseende på rummets helighet grepo
den förhatliga fogden, släpade honom utföre klosleitrapporna,
fast-btindo honom på en släda ”som ett svin” och förde honom till
Motala, hvar de satte honom i ringen midt ibland sig, dömde
honom till döden och med yxa åfhöggo honom hufvudel. En sådan
upprorisk het, sade Carl Knutsson på elt möte med fikets herrar
och mät», måsle allvarligeo straffas, ”ly om allmogen icke tär
nå-”gon aga, lyda de oss aldrig i våra dagar.” Östgöta-bönderna
måsté för våldsgerningen mot den fredlysta Jösse Erikssoö försona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
