Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyggade för alt sätta vissa kyrkans rättigheter i fråga och som
insåg det förderf] i ga för konungamakten och riket af det
fortgående sätt, hvarpå kyrkan omgärdades och omgärdade sig med
friheter och jordagods (381.386), har intill Carl Knuisson ingen
fördristal sig eller ens fattat i tauken, all lägga några
inskränkande band på kyrkans frilieier eller ifrågasätta någon undersökning
af hennes handlingar. Margareta indrog från de verldsliga
herrarne allt, hvad af kronans gods såsom förläning eller pant
kommit i deras händer från första året af Albrekts konungadöme, och
hon åfven lade åter under skatt lill kronan de hemman, hvaraf
frålset under samma lid på laga eller olaga vågar kommit i
besittning, men icke tinnes eller vet man, alt hon sträckt denoa
råfsl (ill kyrkohentmanen, hon, kyrkans huldaste beskyddarinna,
fastmer stadfåstade kyrkans fäder i deras besillningar (492). Och
då Magnus Eriksson läl uppskrifva och lägga qvarstad på alla
under frålset komna skattegods, till dess utrönt blifvit, med hvilken
rått de kommit under frålset och skallen blifvit kronan
undandragen (469), undantog han derifrån uttryckligen kyrkans hemman*).
Carl Knuisson åter såg del sig inrotande förderfvel i kyrkan och
klostren, och honom undföll icke faran af kyrkans alll mer växande
öfvermakt och förlusten för kronan genom de många skattehemman,
som år fråu år lillflödade kyrkan. Han afvisade med hårda ord och
hofelser de fyra domherrar, hvilka såsom fullmäktige för biskoparne
och domkapitlen i Upsala, Vesterås, Linköping och Slrengnås på
en herredag i Örebro år 1454 gjorde Konungen föreställningar
mot den anbefalla undersökningen såsom ett ingrepp i kyrkans
fri-och rättigheter. Men ehuru de äfven uppsatte och med iakttagande
af sedvanligt laga bruk inlade en ordentlig protest deremot, gick
icke dess mindre Konung C.nls så kallade räfst till viss del i
verkställighet, såsom man ser af de till vår tid bevarade
dom-bref deröfver från åtskilliga ting. På det hela synes denna räfst
dock icke hafva siräck t sig serdeles långt, icke heller burit
mycken frukt, såsom snart afbruten genom de följande oroligheterna.
Tiden var ännu icke mogen för elt kraftigare uppträdande mot
kyrkan, och Carl ånnu mindre i den ställning, att med allvar och
framgång kunna genomdi ifva den företagna räfsten. Utförandet
deraf på ett vida mer genomgripande sätt, än som någonsin
före-svåfvat Carl eller af honom ens kunde anas eller fallas, var
förbehållet en annan tid och en annan man.
355» Carl hade röjt sina mot kyrkan afvoga tänkesätt;
’) SAsom ses af hans är 1351 utfärdade bref, deri Konungen sBger:
• Noslr® intencionis non exstitit, nec existit, quod conscripcio el
»arestacio pradictffi ad bona quet sunt ad ecclesias devoltUa quomodolibet
*se extendant, sed ea omnia in eo stata manere graciöse volumus,
»in quo sunt et fuerant, doncc specialiter et expresse aliter de
ip-■sis mandaverimus et du\imu5 ordinandum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
