Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bekänna, emedan ban inga bref fill eller haft. Carls svåger
Gustaf Carlsson ocb höfvidsmaoneo på Slegeborg Erengisle
Nilsson mistade sina förläniogar. Carls kansler Ryting, en
Nils Persson lill Gramsö, en Göran Carlsson, Slen
Bengtson med flera andra goda män kastades i fängelse och undergiDgo
pioliga förhör på del sätt, all de upphäogdes med stora tyngder
på fölteroa och svängdes omkring, hvaraf några logo döden, andra
blefvo ofårdiga, men ulan alt någon upptäckt gjordes, emedan de
förblefvo dervid, all aldrig förehaft någon stämpling och alt om
Carls förehafvande de hade sig inlet bekant. Denna behandling
mot Svenska män (hela anläggoingen dock etl verk af
Erkebiskopen) gjorde Christian ännu mer halad af folket. Hau förehade
denna lid elt tåg till Finland, ait trygga detla land mol
Ryssar-nes infall och härjningar, och han ulskref lill den ändan med
rådets samtycke åter eu gärd: hvar skaltebonde skulle utgöra 12
öre (1£ mark) Stockholmska, hvar landbonde 6 Öre, kyrkornas
och klostrens landboer icke fritagna, och hvar borgare hälften
mot deo skatt de vanligen erlade. Konungen anförtrodde
Erkebiskopen Stockholms slott och vården om riket under sin
borlo-varo. Den påbudna nya gärden salle sinnena i rörelse. Bönderna
i Uplaod reste sig och kommo (re till fyratusen man starka
tågande lill Stockholm, framburo för Erkebiskopen sin klagan öfver
den pålysta skatten och sade tvert nej dertill, emedan de redao
utgjorl den ena dem pålagda gärden efter den andra.
Erkebiskopen med de hos honom närvarande herrar af rådet sökte stilla
dem med den försäkran, alt de hos Konungen ville ulverka
lindring i den påbudna gården. Men dermed låto bönderna sig
icke nöja: de ville hellre dö, än låta sig i grund utarmas och
förderfvas af olaga skatter, som ingen ända togo. De förde elt
bestämdi språk och deras åtbörder så hotande, alt den eljest så
dristige och stolte Biskopen, nu uppskrämd, belt och hållet
fri-kallade dem från gärden och säges hafva gifvit dem bref derpå.
Kanske i silt sinne han äfven bar etl hemligt missnöje deröfver,
att kyrkans och klostrens landbönder icke blifvit förskonade, och
dessutom ogerna såg, att allt bortfördes ur landet. Christian var
knappt landstigen i Fioland, når till honom fördes underrättelsen
om oroligheterna i riket. Då skyndade han genast tillbaka,
för-törnades öfver Erkebiskopens ålgörande och befalte fogdarne att
oförtöfvadt indrifva gården. Erkebiskopen afrådde, Konungen åter
förebrådde honom hans förhållande, misstrodde honom och
fordrade af honom Stockholms slotl tillbaka. Då läl Erkebiskopen
botande ord undfalla sig och förklarade, atl om han blefve
tvången aflräda Stockholms slott, skalle Christian ej vara Sveriges
Konung (ill S:t Mårtens dag. Christian fruktade icke atao grund,
atl denna mannens stämplingar skalle göra hans regering orolig
och med honom förnyas delsamma, som skedt var mot Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
