Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koutsson. Han log Erkebiskopen i förvar, belägrade och
bemåk-tigade sig Biskopsslåket. Men förr spordes icke ryktet derom,
innan en skara sf bönder, som nu i Erkebiskopen sågo etl offer
för hans välvillighet att befria dem från gärden, Lördagen den 20
Augusti vid nattelid kommo, 8000 man starka, tågande lill
Stockholm, all befria den fångna Erkebiskopen, intogo genom
öfver-rumpling Helgeandsholmen och hade nära på bemåktigat sig
staden. Från tidigt på Söndagsmorgooen intill aftonen klockan 4
eller 5 föregick då en hård och blodig strid mellan bönderna och
Konungens folk. Christian låt undertiden lägga sina skepp upp
lill sandbron, hvarigenom han skilde den del af bondehären,
som förskansal sig på Helgeandsholmen, från deu öfriga hopen, som
stod på Brunkeberg. Med förlviflan slozos de på Helgeandsholmen
från den öfriga håren afskurna bönderna, underhöllo strideo ånnu
i Sjelfva kyrkan, men måste, då af dem blotl återstod en ringa
hop, slutligen gifva sig till fånga. Utgången af slaget blef, n att
bönderna, besegrade, underkastade sig den utskrifna gärden. Alta
af dem jemte deras anförare, en man af namn Lindorm,
steg-lades till varning för allmogen mot dylika resningar. Rikets
råd gåfvo sitt samtycke till Konungens handling att laga
Erkebiskopen i fängsligt förvar; rådsherrarne gingo ännu längre och i
en rådplägning med Konungen på Stockholms slott den 14
Octo-ber endrågteligen rådde Konungen i anseende lill då varande
oroligheter, ”all strax hafva Erkebiskopen hädan ut ur rikel i säkert
”förvar, hvar helst Konungen tåcktes, alt den uppstöt och
uppresning, som nu på fårde vore, dess båttre måtte knnna aflåggas,”
dock med vilkor, att når Konungen ville ställa honom till råtta
för de tilltal och beskyllningar, han till honom hade, della skulle
ske i Sverige inför rikels råd. Detta rådets beslut beseglades
åfven af Biskoparne Birger i Vesterås och Kettil i Linköping, sedan
den sistnämnde förgåfves erbjudit 14 riddares borgen för
Erkebiskopen, lill dess han kunde ställas för råtta och dömas efler lag.
Konungen begaf sig tillbaka till Danmark och förde Erkebiskopen
roed sig som fånge.
501. Men Christian var till Danmark knappt återkommen
med sin fånge, innan i Sverige allt redde sig till en ny resoing.
Det grep djupt folkets sinnen, att se landets Erkebiskop bortföras
fången ur riket:
Sva illa monde thet Allmoganom behaga,
Ok hvar begynner sik för annan klaga:
Twy hvat skam oss Svenskom sker,
Gudh gifvi thet aldrig skedde mer!
Konung Christiern ha/ver Erkebiskopin til fonga,
Utan jdff (tvifvel) komber han honom i storan tvonga.
lllt Hr oss lif va ok see här oppa,
M thenne skam skal oss öfvergaa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
