Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu en gång fick in Sverige genom krig eller dagtingan. Man
ville då med Svenskarne spela S:t Peders lek (häntydande på
den öfver Sten Sture, hans anhängare och hela Sveriges rike
afkunnade påfliga bannlysningen), först med ridderskapet,
sedan med andra mäktiga och förmögna män, så att ej många
af dem skulle blifva igen. En gödd och fet oxe kunde snart
gifvas orsak till döden. Sedan kunde fattiga Danska karlar
bekomma till äkta rika Svenska fruar, frälse-husfruar och
döttrar och välmående borgarhustrur, som i städerna hade hus och
grund och många rikedomar.
De utgöto för Gustaf hela sin själs fröjd, och blandade
ett otidigt skämt med ett bitande allvar, ty han, trodde de,
skulle aldrig mer återkomma till Sverige. Men ju oftare
sådant tal hördes och tiden nalkades för det fruktansvärda
härtåget, desto djupare kände han smärtan öfver sitt fäderneslands
öde. Detta gamla konungarike, för hvars ära och
upprätthållande ädla, stora förfäder århundraden igenom vakat, kämpat,
så ofta blödt, skulle nedsjunka från sin fornålderdomliga
sjelfständighet till ett lydland under ett grannrike; fädrens svett,
deras fornärfda rättigheter, Sveriges frihet gå förlorade — på
en gång. Denna tanke var för honom olidlig, och han blef,
berättar krönikan, ”af ängslan öfvermåttan betagen, så alt hvarken
”mat eller dryck kunde honom väl smaka, om än han hade
”blifvit bältre spisad, än det skedde; hans sömn var honom
”hvarken rolig eller söt”. Tiden blef honom odräglig. Han,
kunde icke längre fördraga sitt öde,’att vara skild från sitt
fäderneslands försvar. Vid pass ett år hade han varit i
förvarelse hos Baner, då tidigt en morgon han, förtröstande på Guds
Xhjelp, begaf sig på flykten. Ängsten förhöjde hans krafter.
Första dygnet vandrade han tolf mil. Då någon mötte honom
på vägen, förhöll han sig som en pilgrim, den der ville göra
sin pilgrimsfärd till det heliga blodet i landet Mecklenburg,
< såsom den tidens plägsed var 13). Dock höll han sig så
mycket möjligt var på obanade stigar, smög sig vid middagstiden
genom Flensburg, när allt folket satt till mållids, Hårdt
utanför staden träffade han några Sachsiska köpmän, som kommo
från Jutland med en oxdrift och tågade till Tyskland. Han gaf
sig i deras sällskap, kom lyckligen och med lättadt hjerta till
den kejserliga fria riksstaden Lübeck, den sista dagen i
September månad år 1519. Der blef han med bevågenhet
mottagen af flera borgare, hvilka han från tiden förut kände. I
synnerhet visades honom mycken välvilja af en rik köpman af
namn Gord König, hvilken städse hade förhållit sig som en
fiende till Danmark och en vän till Sverige. Han tog honom i
sitt hus och klädde honom ånyo i enlighet med hans stånd 14).
Ryktet om hans ankomst till Lübeck blef i Danmark snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
