Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Il bekant. Christian vredgades högligen på Erik Baner och befalte
" honom genast skynda till Lübeck, att återhemta den bortrymde.
Konungen skref sjelf till Rådet derstädes och fordrade hans
utlemnande, och den 20 November infann sig Baner
personligen, åtföljd af en annan Dansk herre af namn Wolf Pogwisch.
Gustaf lefde i största indragenhet, hållande sig undan för sina
förföljare. Baner och hans medfölje begärde af Rådet, att få
anställa en husundersökning i staden. Detta afslogs. Lübeck,
svarades dem, var en fri kejserlig stad, och villfarandet af en
begäran som deras skulle vara en kränkning af stadens rätt och
värdighet.
Baner framstälde för Rådet, huruledes Gustaf som fånge
varit till hans förvar anförtrodd; huru han hos Konungen
för-pligtat sig till ett ansenligt vite, om hans fånge undankom;
huru han lemnat honom större frihet än han borde, derför alt
han var hans frände; huru han nu, förutan sin skada, äfven
lopp fara för sitt lif. ”Finnen J, gode herrar,” talade han till
dem, ”rättvist och billigt vara, att jag för min valgerning och
”goda mening skall få blifva belönt”. Han förestälde dem,
”huru i fall af deras vägran Konungens vrede skulle drabba
”staden; huru dess handel och sjöfart skulle lida afbräck och
”förfång, om staden så uppenbart kränkte de mellan Danmark
”och Lübeck upprättade afhandlingar, som innehöllo, att de
”icke skulle skydda hvarandras fiender eller rymmare”.
Rå-. det vacklade. Man fann Baners skäl billiga, och man ville
undvika öppen fiendskap med Christian. Gustaf uppmanades
under försäkran af säker lejd, att uppträda inför Rådet Han
instålde sig, och inför de Danska herrarne svarade till deras
klagomål: ”Det skall ingen ärlig man med något skål bevisa,
”att jag är en fånge, utan en gisslare. Jag samt de andra gode
”herrar, mina medbröder, kommo till Konungen i Danmark
”efter hans egen begäran på nogsamt försäkrade eder och
löf-”len, gifna bref och insegel, att vi skulle utan fara och utan
”förhinder komma tillbaka igen till vår herre Herr Sten.
Kom-”me den fram, som rättvisligen och med sanning bevisa kan,
”uti hvad skärmytsel eller på hvilket rum jag eller de andra
”gode herrar och Svenska mån, som med mig så svikligen
bortförda blefvo, stadde voro, den tid vi blefvo fångade, eller
”hvilka de voro som oss angrepo. Men alldenstund ingen oss
”detta med skäl bevisa kan, bor oss icke vara kallade fångar,
”utån Öfverfallne, förraskade, besvikna. Dock, J ärlige män,
”med hvad rått kan den vara en fånge, hvilken aldrig fängelse
”förtjent hafver, eller hvilken hvarken förpligtan, lag eller rått
”fängslat hafver”. Han yttrade ej mindre sin förtröstan derpå,
att han befann sig uti en fri riksstad, der han borde förlita sig
på den lejd och säkerhet, som honom var lofvad j han förpliktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
