Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ock, att efter sin återkomst till Sverige ersätta Baner den
summa, hvartill denne förbundit sig (och hvilken af Christian
äfven utkrafdes).
Vid pass fem månader hade Gastaf vistats i Lübeck, då
underrättelse kom, att Riksföreståndaren i Sverige var död;
kort derefter, att hela Sverige, utom Stockholm och Kalmar,
var i Christians våld. Då fattade rådsherrarne i Lübeck stor
fruktan för Christians framgång och väldiga makt; de ångrade
den lejd, de gifvit den Svenska ädlingen, och ville åler
uppsäga den. Men i spetsen för Rådet stod en klok oeh myndig
man, Borgmästaren Nils Brömse, som skådade sakerna ur
en annan synpunkt. Han dömde af Christians
handelsförfatt-ningar och det insteg, han lemnade Holländarne, hvilket öde
han skulle bereda Hansestädernas handel, om han blefve
allrådande och ensam herrskande i norden. Dessa städers makt
och flor, deras inflytande på nordens riken och de fördelar,
de skördade deraf för deras handel, berodde hafvudsakligen af
jemnvigten mellan Danmark och Norrige och dessa rikens
ömsesidiga täflan om vänskap och förbund med Hansestäderna. Han
förehöll sina medbröder detta och tillika erinrade dem, huru
ofta de varit Kenung Christian redebogna, men han aldrig hållit
de bref och försäkringar han gifvit dem; ännu vore han icke så
farlig, som* han i framtiden kunde blifva, om han tick tid och
utrymme att befästa sin makt och utföra sina planer. Dessa
föreställningar af den djuptseende Borgmästaren, hans kända
klokhet, hans rådighet och myndighet verkade. Gustaf tillika,
som öfver tilldragelserna i Sverige försattes i allt större oro,
bestormade rådsherrarne och alla sina vänner med böner, att
de måtte vara honom behjelplige att återkomma till Sverige.
Och så skedde, att de omsider funno bäst vara, att släppa
honom till sitt fädernesland igen. ”Hvem vet,” sade man, ”hvad
”han kunde göra!”
Stockholm och Kalmar, tvenne de starkaste slott i riket,
voro de enda, som ännu icke öppnat sina portar för Christian.
De försvarades af tvenne fruntimmer: Stockholm, såsom vi sett,
af Christina Gyllenstjerna; Kalmar åter af Johan
Månssons (Natt och Dag) enka, Anna Turesdotter (Bjelke).
Gustafs sinne var att komma till Stockholm, att bistå Christina
Gyllenstjerna. Men staden var på sjösidan innesluten af
Christians sjömakt, på landssidan af Christians här; utanför Kalmar
åter låg Danska sjöhöfdingen Norrby med sin flotta, och i
Östersjön gjorde Danska kapare seglatsen äfventyrlig för
Han-seatiska skepp. Farten öfver till Sverige var under sådana
förhållanden underkastad många äfventyr. Men Gustaf
påskyndade med otålighet sin affärd. Ögpnblicken voro för mycket
dyrbara, för att afmäta faran, och ändtligen tog en oförskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
