Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han uppmante Bengt Nilsson, att hellre draga med honom upp
till Dalarne än förtro sig till Konungen. Men Bengt, tryggande
sig vid den gifna lejden, begaf sig till Stockholm och fick
der sträcka sin hals under bödelsyxan. Gustafs ankomst till
Sverige hade emellertid blifvit Danskarne bekant. Ett pris
sattes på hans hufvud, så att hvilken lemnade honom lefvande i
Christians händer, skulle bekomma sä mycket, och så mycket
den, som lemnade honom död. Landet var fullt med Danska
knektar och befallningsmän, deras uppmärksamhet ökades,
Gustafs fara fördubblades. Förklädd måsle han draga skogledes
på lönnsligar och obanade vägar, vågade sig dock någon gång
fram på kyrkovallarne, men fann folket allestädes insöfdt. Några
gingo i sin förbitttring så långt, att de sköto efter honom med
pilar. Omsider efter många faror kom han lyckligt fram till
Bin systers och svågers sätesgård Tärna i Södermanland och
Huseby socken, två mil från Nyköping.
Der uppehöll han sig någon tid fördold. Hans återkomst
var för dessa hans närskylda lika fröjdefuli, som deras
bedröf-velse stor, då de förnummo hans beslut, att aldrig underkasta
sig Konungen, utan mot honom ställa sig i spetsen för den
första uppresning. Hans svåger, Joakim Brahe, understödd
af systerns böner och tårar, sökte genom de bevekligaste
föreställningar afråda honom från denna föresats. Men i Gustafs
själ var misstroendet till Christian så djupt rotadt, att
ingenting kunde förmå honom att förtro sig till Konungens beskydd.
Han fastmer afrådde sin svåger fråu dennes tillämnade fard till
Stockholm, varnade honom för Christians trolöshet och
uppmante honom, att förena sig med honom, samla folk och
uppmuntra allmogen till rikets försvar. Förgäfves. ”Jag har
reddan,11 sade Joakim Brahe, ”Konungens försäkran och
synnerliga befallning att infinna mig i Stockholm vid hans kröning.
”Droge jag mig undan, så finge min husfru och dina föräldrar
”det umgälla. Hvad dig angår, som icke är kallad, efter ingen
”vet, hvar du är, så gör du bäst att ej framkomma, innan du
”får Konungens lejd”. Men Gustaf hade gått för långt, för att
utan fara kunna återvända; han fullföljde sin väg. Joakim
Brahe var en mera god och välmenande man, än kraftfull och
tilltagsen. Han valde den lättare vägen, en fogsam
undergif-venhet, mot den svårare, att gå en farlig kamp till mötes.
Svågrarnes olika handlings- och tänkesätt förde dem äfven till
olika öden.
Under hela Oktober och någon del af November månad
uppehöll sig Giistaf hemligen på sin fädernegård Räfsnäs, I
det nära härintill belägna, af Sten Sture den Äldre till
Jungfru Marias heder stiftade Mariefreds-kloster lefde då rikets
förutvarande Erkebiskop Jakob Ulfsson på sin ålderdom j stillhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
