Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafs afsigter och vandring i Dalarne, hade dit uppsåndt
män, som icke allenast efterspanade honom med ökad ifver,
sedan ett dubbelt pris var salt på hans hufvud, men
der-jemte tillika med Ronungens befallningsmän och anhängare
i orten vederläde berättelsen om blodbadet, vidt förkunnade
Christians goda afsigter och gafvo bönderna hopp om minskning
i utlagorna. Motstridiga rykten Inpo om hvarandra, den ena
förde sitt tal så, en annan annorlunda. Härigenom blefvo bön*
derna villrådiga och tvehogsne. De svarade derföre Gustaf, alt
de ville blifva vid den trohet, de lofvat Konung Christian, och
bådo honom förse sig dädan, hvart han kunde.
Men ehuru Dalkarlarne sålunda afskedade Gustaf, hade
likväl hans tal gjort på dem intryck och hos dem ingjutit ett
visst deltagande för honom, ly den förföljde ädlingens språk
var kraftfullt och inlrängande, och fäderneslandets sak låg dem
om hjertat, så att’ endast en liflig, åskådlig föreställning om
den hotande undergången af dess frihet och deras egen fara
tarfvades, för alt bringa dem till ett enhälligt, afgörande
beslut. Det tilldrog sig, att en flock Danska ryttare med vid
pass hundrade hästar kom upp till Dalarne, för att med våld
gripa Gustaf, hvar de kunde. När de drogo uppföre den stora,
ryktbara sjön Siljan, varseblefvo dem några bönder. Dessa lupo
strax till och klämtade i klockorna, såsom plägade ske i
oroliga tider, då någon stor fara var för hand. Vädret låg uppåt
socknarne, och från alla sidor, ned från bergen kommo skaror
af väpnade bönder. De ryckte manstarka till prestgården, dit
Danska hopen dragit sig undan. Bönderna slogo upp portarne
med stockar, och Danskarne, af hvilka en del tagit sin tillflykt
upp i kyrktornet, men hvar äfven der de hemsöktes af
Dalkar-larnes pilar, kunde icke utan möda rädda sina lif genom
böner och en fast, helig försäkran, att icke tillfoga Gustaf något
ondt. Dock kunde de aldrig så väl, berättar krönikan^ foga
sina ord, att icke flere af dem fingo ”fulltagna yxhambars
”slängar.”
Då all mensklig hjelp syntes ute, sedan Gustaf icke
kunnat förmå Dalkarlarne lill något enhälligt, kraftigt beslut, och
sedan han ännu några dagar legat dold under en bro vid
Mor-karleby, beslöt han att lemna fäderneslandet för atl undgå de
faror och förföljelser, som der hotade honom på hvarje stig,
lade i Guds hand omsorgen om sin person, och begaf sig i
början af år 1521 till Vesterdalarne mot gränsen af Norrige.
Vandrande genom ödemarken 22% kom han upp till Lima, låg
der en natt Öfver i en gård, kallad Storhols-holn, en half mil
från moderkyrkan, hvar han följande dagen, som var Söndag,
bivistade gudstjensten. Emellertid inträffade, sedan Gustaf
lemna t Mora, att flera flyktingar, som sökte rädda sig undan Chri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
