Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och begrafva de döda kropparne. Denna tidens belägringar,
eller såsom de då kallades bestallningar, gingo förnämligast
ut derpå, serdeles när det gälde starkare befåstade städer eller
orter, att afskära dem all tillförsel genom deras innestängande
af rundt omkring dem upprättade små läger, hvilka först lades
långt ifrån på de lämpligaste ställen och sedan efterhand
flyttades närmare. Krigskonstens ännu ringa framsteg, når dertill
äfven kom saknaden af nödiga belägringsverktyg, kunde derföre
äfven* för befästade herregårdar, derest de voro väl försedda med
lifemedel, göra det möjligt alt uthärda årslånga belägringar.
Stockholm dessutom var både genom sitt läge och genom det
hela af silt för dessa tider med mycken insigt och konst
inrättade försvarsverk den starkaste ort i riket, så att utan genom
hunger eller förräderi intill denna tid denna siad aldrig
kunnat betvingas. Sten Sture den Yngre och efter honom hans
gemål hade med borgerskapets tillhjelp ännu mer förstärkt
försvarsverken^ och Danskarne försummade sig icke heller deruti
efter den hotande resningen i riket. Gustafs första försök mot
staden, då han ännu hade en alltför otillräcklig styrka för att
helt och hållet innesluta densamma på landsidan, och ännu
ingen flotta för att afskära staden tillförsel och undsättning från
sjösidan, måste derföre blifva utan framgång. Han hade knappt
hunnit slå läger på båda sidorna om Brunkeberg, då Danskarne
ryckte ut ur staden med tvenne hopar, och med sådan makt
anföllo de Svenska lägren, att efter en half dags väldig kamp
Svenskarne omsider måsle draga sig tillbaka till Rotebro, der
Gustaf slog läger på samma ställe som femtio år derförnt Sten
Sture den Äldre. Men äfven der blefvo de af fienden
dagligen oroade. Staffan Henriksson bröt upp från staden med en
väldig hop; då han kom något framom Solntuna kyrka,
lem-nade han der sin hufvudstyrka, tog endast med sig vid pass
fyralio man till häst och några till fot, och red fram till
Rotebro under Svenskarnes skansar; då, sedan han förlorat flera
af sina män, ^rep han till flykten; Lars Eriksson, ej anande
den förslagne Staffans list, förföljde de flyende med ifver; men
på en gång, när han kom till en slätt, omringades han af
fiendens hela styrka, förlorade mycket folk, slog sig dock
manligen igenom och kom med qvarlefvorna tillbaka till lägret.
Detta hade nyss förelupit, då till lägret i Rotebro anryckte
en manstark hop Helsingar, hvilka nu ej längre töfvade att
bistå den Svenska ädlingen i den stora striden, sedan
Dalkarlar-nes segrar lifvat deras mod och visat dem möjligheten att
rycka riket ur den mäktige Danska konungens händer. Icke
mindre välkommen var den undsättning, den käcke
Holsteina-ren Staffan Sasse tillförde honom, densamme, som kommit
Christina Gyllenstjerna till hjelp, då hon försvarade Stockholm;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
