Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbyggare de närmast öfverensstämde i språk och seder; han lofvade
att bibehålla dem vid den helige Konung Eriks lag och rätt,
vid deras fri- och rättigheter och goda gamla sedvanor. En
lika uppmaning afgick serskilt till ridderskapet och till
domkapitlet i Lund. Att gifva denna uppmaning ännu mera
eftertryck, inryckte Berendt von Mehlen å nyo i Skåne. Lars
Siggeson (Sparre) och Severin Kihl, till börden en Holsteinare,
inföllo i Halland; de underlade sig hela detta landskap. Berendt
von Mehlen åter intog Lyckeby-län, Sölvitsborg och hela
Bleking. Skånes då i Lund församlade ridderskap sände hemliga
bud till Berendt von Mehlen och förklarade sig villige att gå
honom tillhanda. Derefter kommo på rådets och ridderskapets
vägnar tvenne fullmyndiga män, Riksråden Claes Bilde och Axel
Ugerup, afstyrkande Berendt von Mehlen, att på denna ej
mindre för Sverige än för Skåne äfventyrliga tid med härsmakt
tillvägabringa en sak, som till begge ländernas ömsesidiga
bästa lättare och bättre kunde ske genom vänlig underhandling.
Berendt von Mehlen lät förleda sig af denna föreställning:
man kom öfverens om ett vänligt möte den 24 derpå följande
Juni, då tvisten mellan båda rikena om Halland, Bleking och
Skåne skulle i godo biläggas under Hansestädernas bemedling.
Derpå drog den Svenska höfvidsmannen sig tillbaka. Biskop
Brask fick då uppdrag, såsom på sin tid i rikets häfder den
bäst förfarne och bevandrade man, att uppleta de gamla
handlingar, som bestyrkte Sveriges rätt till Halland och Skåne.
Biskopen genomgick rikets register, framdrog de bref och
handlingar, som tjente till ändamålet, och öfversände dem till
Rådet, men bifogade tillika den anmärkning, att de Svenske
aldrig hafva fått något af de Danske med dagtingan.
Efter allt hvad till denna tid sålunda föregått, och riket
nu var ryckt ur den ”omilde” Christians händer, han sjelf rymt
bort från sina länder, och i Danmark en annan Konung
blifvit uppsatt på thronen, tänkte man i Sverige tillbaka på de
förra tiderna och ville se den förhatlig blifna Unionen en gång
för alla upplöst. Stunden dertill ansåg man nu vara kommen
och riket i behof af egen Konung såsom den sammanhållande
hörnstenen för hela författningen, för all makt, för nationens
ära och för betryggandet af rikets sjelfständighet mot framtida
faror. Derhän uttalade sig den allmänna rösten. Det hördes
öfverallt en allmän önskan, att ständerna måtte sammankallas
till ett riksmöte 42). Det skedde. Gustaf kallade dem
tillsamman till Strengnäs i första dagarne af Juni månad. Domprosten
i Vesterås, Mäster Knut, utkorad till Erkebiskop i Upsala,
steg då upp och talade till rikets församlade herrar och män
om nödvändigheten af ett konungaval, emedan Sveriges rike,
länge förtryckt och jämmerligen förderfvadt af fremmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
