Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästat sig på Kalmar slott, tog nu ed af besättningen att åt
ingen annan än honom hålla slottet tillhanda, satte sin broder
Henrik von Mehlen till höfvidsman, och ändtligen sjelf om
våren på en jakt begaf sig upp till Stockholm, alt rättfärdiga
sitt förhållande pa Gottland. Gustaf ville på godl sätt
återbekomma Kalmar från den farliga mannen, dolde sin harm och
i stället för Kalmar erböd honom Stegeborg, en mindre vigtig
ort, der han på honom kunde hafva ett mer vakande öga.
Berendt von Mehlen förklarade sig nöjd med Konungens
förslag, men fruktade, att de styfsinta bussarne, till hvilka han
förtrott slottet under sin frånvaro, skulle göra sig uppstudsiga
mot Konungens bud, när han, deras förman, icke var
närvarande, hvarföre han sjelf ville fara dit ned och med egen hand
lemna slottet tillbaka. Delta åter biföll icke Konungen. Begge
förslodo hvarandras mening. Konungen trodde det göra
tillfyllest, om Berendt skriftligen underrättade sin broiler, huru
öfverenskommet var. Men hvarken skrifvelser eller serskilta
bud-skickningar verkade på Henrik von Mehlen. Han kände sin
broder, och hade dessutom hans synnerliga befallning, att icke
öfver-lemna slottet till någon, eho det vara mätte. Konungen, förtörnad,
lill talte Berendt von Mehlen med härda ord och sade, att lian
skalle hafva sitt slott igen. Omsider tilläts honom att sjelf
draga ner, men åtföljd af tvenne hofmän, Nils Eriksson och
Joa Olofsson, hvilka erhöllo befallning, alt på honom hafva ett
uppmärksamt öga och icke tilläla honom komma på slottet,
innan det blifvit lill dem uppgifvet. Men Berendt von Mehlen,
sedan lian med sina följeslagare kommit till Kalmar, började
att underhandla med dem och genom sin djupa förställning,
sina dyra försäkringar bragte det derhän, att han först mot
stäld borgen fiek ensam gä upp pa slottet, och sedan, då han
derifrån åter nedkommen förklarade, att kneklarne som ärliga
svenner då först till Konungens män ville öfverlemna slottet,
när deras höfvidsman kom och derom med dem underhandlade
som en fri och betrodd ridderlig man, gåfvo Nils Eriksson och
Jon Olofsson, mer kunniga om ärans fordringar än förfarna i
svek och förställning, Berendt von Mehlon lös från sin borgen
och lälo honom åter begifva sig dit upp. Då skickade han om
natten hemliga bud öfver Kalmarsund lill Öland, kallade lill
sig fyra rotar knektar, som der lågo i borgläger, och tog af
dem ed, att de manligen skulle bistå honom och hvarken till
Konungen sjelf eller någon annan upplåta slottet. Så
mycken kall besinning egde dock Berendt, att han föresåg
omöjligheten, att med sin ringa makt utan fremmande hjelp
kunna motstå Konungen. Han satte derföre en Henrik Jute,
hvilken en tid varit i Christina Gyllenstjernas tjenst och var
det Stureska huset högt tillgifven, till höfvidsman på slottet*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
