Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gat, blefvo fristäder för den stilla idogheten, handeln,
åkerbruket, nåringarne och konsterna, hvarföre alla fredliga yrken gåfvo
sig under religionens skydd, och benämningen mässa i
betydelsen af marknad bevarar ännu i dag minnet deraf; så hafva
städer uppstått af biskopssäten; ödsliga och vilda trakter hafva
genom munk ar nes och presternas flit blifvit förvandlade till
fruktbara fält; de gjorde broars och vägars anläggande till
heliga verk, och hafva både genom läror och egen föresyn
förberedt i Europa ett slags odling. Grunderna och formerna
af rättskipningen vid de andliga domstolarne voro
fullkomligare, mer utbildade: de satte mer ordning i rättegången, mera
likstämmighet och sammanhang i besluten, och öfverensstämde
närmare med förnuftet, än fallet var eller kunde vara efter det
förfaringssätt, som egde rum vid de verldsliga domstolarne; det
var förnämligast kyrkans lag, den så kallade kanoniska lagen,
som genom de grundsatser densamma uppstälde för
bevisningen, genom hela sättet för sanningens utforskande, i stället för
de blodiga envigen, de vidskepliga gudsdomarne och det lill
mångfaldig urartelse ledande bruket af edgärdsmän, in örde en
rättegång, grundad på bevis, och denna grundval för
tillväga-bringande af en bättre lagskipning främjades genom många
be-stämmanden, som kyrkans lag innehåller, serdeles genom
utbildande af det skriftliga förfarandet, jemte stadgad ordning för
målens vädjande från lägre till högre domstolar, allt syftande
derhän, att komma till utröning af sanningen och det rätta.
Kyrkan tillkommer äfven den förtjenst, att från tiderna af
Romerska rikets förfall och dess störtande och sedan under den
långa förvirringen af de nya staternas grundläggning hafva
varit det enda skyddsvärnet för den fornklassiska bildningen och
vårdat de qvarvarande lemningarne deraf; i stormen af
folk-vandringarne hade med Vestromerska rikets fall äfven alla
undervisningsanstalter gått till undergång; från denna tid hvilade
ensamt på kyrkan hela vården om slägtets uppfostran; hon blef
vetenskapernas vårdare och befordrare; det är henne, och
förnämligast klostren, vi hafva att tacka, att de vittra Grekers
och Romares snilleverk blifvit förvarade åt efterverlden; och
utom munkarnes flit skulle vi i Medeltidens historia sakna
mycket af det ringa ljus vi deri ega.
Men kyrkan led inom sig sjelf af ett ondt, som djupt
frätte på helgedomen. Den rigtning lill det verldsliga, som
från Romerka rikets tider, efter christendomens allmänna
antagande, mer och mer bemäktigade sig kyrkan, blef tiderna
igenom till dess förderf en grundkälla, sinnrikt antydd i den icke
illa tänkta legend, som förmäler, huru, då Konstantin den Store
gjorde (den föregifna och länge trodda) gåfvan af stora
landbesittningar till Romerska kyrkan, en hand fjramstuckit från mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
