- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
86

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rcrt af Lateran-kyrkan och tecknat de orden: nu ett gift är
inkasladl i kyrkan. Kyrkans stora, sköna åliggande att vårda
sig om den lidande menskligheten; det höga varde hon satte
på välgörenheten, hänvisande på christendomens gudomliga
stiftare, som ärat armodet och lofvat så anse hvarje mot varnlösa
olyckliga bevisad välgerning, såsom vore den bevisad mot
honom sjelf; de städse af kyrkan upprepade förmaningar till
efterföljd deraf och det föredöme, hon sjelf deruti gaf genom
stiftande af välgörenhetsinrättningar af alla slag, såsom hospitaler
för fremlingar, fattighus för bräckliga och nödlidande,
försörjningsanstalter för gamla, orklösa personer, sjukhus, barnhus,
stiftelser som ditintills icke funnits, öppnade menniskornas
sinnen för välgörenheten och tillförde kyrkan en betydande
förmögenhet genom de ansenliga gåfvor, arf och testamenten,
hvarmed hon i oupphörligt stigande riktades. Välgörenheten
var den sida af chrislendomen, som kyrkan starkast framhade,
men mer och mer sa, att hon gjorde deraf en förvärfskälla och
gaf deråt en sådan rigtning, att gåfvor till kyrkor och kloster
betraktades såsom en för Gud välbehaglig tjenst, hvarigenom
förlåtelse för synderna kunde erhållas och himmelens nåd och
välsignelse vinnas. Med denna lära förband hon ännu en
annan, nemligen läran om skärselden, hvari menniskornas
själar måste renas, innan de kunde intagas i himmelen och
framträda inför Guds ansigte. Hon utmålade med alla drag af
förskräckelse de fasaväckande qval, själarne i skärselden hade att
genomgå, men tilläde tröstande, att de andeligas förböner och
mässor voro mycket kraftiga inför Gud, att lindra denna eldens
plågor och snart derifrån förlossa de aflidnas själar, en lära,
hvarigenom kyrkans makt sträckte sig icke blott öfver de lefvande,
men bortom grafven äfven öfver de döda. Derifrån de
oupphörliga själsmässorna. Ingen lära har mer än denna riktat de
andeliga, ty sällan afled någon, utan att han antingen stiftat
prebenden eller gjort testamente till kyrkor och kloster i löst
eller fast efter sin förmåga, emedan ju rikare prebenden man
stiftat eller ju ansenligare gåfvor man gifvit, desto flera och
kraftigare själsmässor hade man efter sin död att förvänta, och
af dem berodde själens längre eller kortare, lindrigare eller
svårare rening i skärselden. Vanligen infunno sig munkarne
och presterna vid en menniskas sjuksäng. De uppskrämde först
hennes själ, men ingöto sedan en tröstande balsam genom sin lära
om goda verks och gerningars förtjenst inför Gud, och
syndaren, på sotesängen alltid frikostig, med sinnet vändt från det
jordiska, qvald af ångest och fruktan för skärselden, gaf till
försoning för sina synder, för sin själ och salighet allt hvad han
förmådde: de rika och förnäma gåfvo ansenliga gods, stiftade
kloster och prebenden; de fattigare eller mindre förmögna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free