Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåfvo ett och annat jordstycke, penningar eller lösören, ofta allt
hvad de egde. Kyrkans i första tiderna till sedetuktens
uppehållande stränga kraf på botgörelse för begångna förbrytelser
mildrades eller förvandlades efterhand derhän, att straffen
kunde afköpas genom böter, dock så, att derjemte måste
öfverta-gas en del af botöfningen; denna eftergafs således icke helt
och hållet, men blef till lindring deraf förbunden med böter.
Man vissle ännu ingenting derom, att blott genom besök eller
offring i en berömd kyrka på en bestämd da<£ eller genom
deltagelse i en kyrkas invigelsefest, eller genom andra sådana,
sedermera uppkommande sätt syndernas förlåtelse kunde köpas
eller vinnas. Men mot slutet af XI århundradet inträdde en
förändring, som gaf hela botgörelseväsendet ett nytt skick och
i kyrkan införde det omsider till det oerhörda öfvergående
aflats-missbruket. Man begagnade detta medel att upptända och
underhålla korstågs-svärmeriet, dä för alla dem, som, iklädande
sig korset, drogo i härnad till heliga landet och läto sitt blod rinna
för Guds sak, man eflergaf all den botgörelse, som de eljest
måst undergå för sina synder, så att dessa skulle anses
förlåtna genom det kors, de för en helig sak sig påtagit. Af Påfven
Clemens VI uppstäldes (år 1342) den trosartikel, att till
kyrkan var anförtrodd den omätliga skatten af Christi och
helgonens oändliga förtjenster, och hon således hade i sin makt att
fördela denna skatt efter hvar och ens behof: Chrislus hade
nemligen, efter den af Romerska Stolen nu förkunnade lära,
gjort vida mer, än som nödvändigt varit till menniskornas
försoning med Gud; en enda droppe af hans blod har dertill
varit tillräcklig; men han har utgjutit långt flera, och detta kan
icke vara skedt förgäfves; det har fastmer varit hans afsigt, att
lemna sin kyrka i förråd en skatt, som i evighet icke skulle
kunna uttömmas, och åt Christi Ståthållare på jorden var denna
skatt anförtrodd till förvaltning och förvaring, hvartill ännu
kom förtjénsten och värdet af alla de goda verk, hvilka af
helgonen blifvit förrättade utöfver dem, som varit nödvändiga för
deras egen salighet. Af dessa Christi och helgonens fremmande
förtjenster egde kyrkan åt hvar och en, som efter dopet fallit
ur nåden, lillräkna så många, som i egna förtjenster honom
bruslo till försoning för sina synder, eller för honom afskrifva
så många synder, som genom tillräknade fremmande verk kunde
godtgöras 55). På denna grund utbildades och utsträcktes allt
vidare läran om aflalen, hvilken lära ej blott af Påfvarne till
förökande af deras inkomster eller för andra deras afsigter
bragles i utöfning, serdeles i tider, då behofvet dref dem alt
mångfaldiga källorna för deras intägter, men äfven kyrkans
Öfriga fader vid alla tillfällen, hvar behofvet af en inkomst tedde
sig, försummade icke att densamma använda och i kraft deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
