- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
89

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Christendomens bestämmelse till verldsreligion gjorde i
Vester-ländska christenhetens barndom ovilkorligt nödvändig en allt
sammanhållande makt. Då från norden och södern eröfrande,
rå, okunniga folk öfversvämmade och härjade Europas skönaste
länder, och hela Vesterlandet sväfvade i fara för ett lika
barbari, som det hvari under Turkiska spiran aHt det stora och’
härliga af det gamla Grekland och Asien försvunnit, eller då,
när de nyss upprättade Vesterländska konungarikena
söndersplittrades i otaliga furstendömen, hade tilläfventyrs Europas
utseende blifvit helt annat, dess öden tagit en annan vändning, om
icke En religion, En öfversteprest, en ledande hierarki, som
slingrat ett gemensamt band omkring folket, sammanhållit det hela
och genom passande religionsföreställningar, lämpade efter
folkets och tidens lynne, förmått tygla de vilda eröfrarne. Det blef
lära, alt kyrkan, såsom fortsättande Christi gudomliga verk att
föra menniskorna till deras andliga bestämmelse, hade
omedelbart af Gud sin makt och sitt heliga kall. Påfven, såsom
kyrkans synliga hufvud, företrädde i sådan egenskap den högsta
ledarens, Christi ställe, hans öfverherda-embete i följd deraf,
såsom religiös, ledande makt, den högsta af makterna på jorden.
Christendomen kände ingen skiinad till personen, men föreläde
alla en lika ansvarighet inför den högsta domaren; den
kejserliga och konungsliga herrskaren ej mindre än hvarje annan
myndighet, såsom alla lika pligliga, alt hvar efter måltet af de
krafter och den makt honom voro förlänade, leda folken efter
Guds lag, slodo häruti till kyrkan i lika förhållande som andra
menniskor. Hon, såsom satt till väktare öfver den gudomliga
ordningen och gudomlig rått på jorden, fordrade på denna
grund, såsom af christenhetens alla medlemmar ett rättsinnigt
uppfyllande af religionens pligter och bud, så äfven af
christenhetens verldsliga herrskare ett troget förvaltande af
herrskare-embetet i christendomens anda, och det icke blott i allmänt
förhållande, men äfven i afseende på alla enskilta företeelser af
herrskarekallets utöfning. Icke af egen, men af den högsta
lagstiftarens maktfullkomlighet hade hon sin rätt och sin pligt
att lära, tillrättavisa, råda, varna, dömma, straffa. Hon var af
den Evige stiftad, alt visa Konungarne och folken de vägar,
han tiv dem utstakat; att från den borgerliga lagstiftningen
af-värja alla oförenligheter med hans läras sedliga bud; att vara
ett värn för de undertryckta och olyckliga så för Konungar som
för folken, derigenom att hon mot missbruken af den menskliga
makten, mot förtrampelsen af gudomliga och menskliga
rättigheter, satte ett anseende, högre, heligare, oantastligare än all
verldslig makt.

Huru stort tidens behof var aU knyta mensklighetens öden,
hela det jordiska lefvernet vid en högre ledning, visar sig af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free