- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
116

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sinnena voro denna tid öfverallt i riket illa stämda i
anseende till deo rådande dyrheten och oredan i myntväsendet.
Sedan nemligen Christian II:s klippingar i Danmark blifvit aflysta,
men de fortfarande ännu gingo i Sverige, strömmade Danska
Jvöp-män med massor deraf öfver gränsen in i Småland och
Vester-gölland, tillhandlade sig derför allt, hvad de här kunde
öfver-komma, koppar, jern, hästar, boskap, smör, talg, vax, hudar, och
bortförde del ur landet. Till hämmande af delta onda aflystes
klippingarne äfven härstädes efter ständernas beslut på mötet i
Vadstena i Januari 1524, och skulle af det nya mynt, man redan
börjat alt slå, med all skyndsamhet präglas så mycket och så
långe, kronan hade något silfver att tillgå. Men botemedlet kom
för sent, och steget våldsamt genom den förlust deraf förorsakades
den stora allmänheten, då på en gång det en lång tid nära
enda gångbara myntet förklarades vara utan allt värde 65).
Det nya mynt, som nu slogs, örestycket eller rundstycket (så
kalladt af sin rundhet), var af en ny, ovanlig storlek, hvilket
äfven gaf anledning till bedrägerier, i del att bland allmogen
och de enfaldiga det utprånglades för högre än dess verkliga
värde. De Hanseatiska köpmännen åter, som foro öfverallt
kring landet och idkade köpslagan, utgåfvo silt eget mynt för
vida bättre ån det Svenska, tillbytte sig det och utförde det
med fördel, vägrande derjemte, att för det gods de hitförde
taga Svenska varor, utan fordrade reda penningar. Härtill kom
ännu, att till följd af det långa obeståndet och kriget mellan
kejsaren och konungen af Frankrike samt tillika täta
stridigheter mellan de Vendiska städerna och de Holländska jemte ännu
andra förhållanden mellan Sverige och Lubeck tillförseln hit
från de Tyska städerna mycket minskades, brist uppstod, priset
på alla varor betydligt stegrades, och serdeles saltet, en af de
minst umbärliga nödvändighetsvaror för Sverige, blef så dyrt,
att en tunna deraf kostade 20 till 24 mark örtugar, det vill
säga lika många lod silfver, lika eller mer ån ett skeppund
koppar och lika eller mer än 15 eller 16 tunnor råg, så att
de fattiga måste bereda saltsjövatlen att hjelpa sig med.
Genom dessa alla i hvarandra gripande och på hvarandra
verkande omständigheter uppstod i penningeförhållanden och i
handeln man och man emellan en ovisshet, en oreda, och ett
oköp på allt, hvarigenom öfver hela riket uppväxte ett stort
missnöje och mycken klagan. De illvilliga kastade hela skulden
på Konungen; andra åter fordrade i kraft af det välde, honom
var gifvet, alt han snarligen måtte skaffa bot på det onda.
”Gud skall veta,” heter det i ett bref från Dalarne till
Konungen, ”att oss fattiga män pågår stor nöd och fattigdom för det
”dyra köpet, som nu hår i landet är, och ingen penning år
”till hos oss fattigan allmoge, sedan klippingen lystes af; skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free