Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”fundation, att kronan dertill icke hafver förhulpit, så vele vi
”derom bespörja oss; kunne dock af vårt föga förstånd icke
”annat förstå, ehuru J det icke besinna velen, att det som
”frälse är, hafver förut varit skatt, och sedan frälst blifvit, icke
”på det Konungen skulje dermed intet hafva att göra, såsom
”J skrifven, ulan det skulle ske tjenst derför. Och utom dessa
”och andra skäl, säger hvar och en redlig manS samvete
ho-”nom, att i nöden böra ju alla draga tungan, som vilja hafva
”sina gods och egodelar för liender beskyddade, ehvad det är
”kloster, kyrkor, munkar eller prester.”
Med all Gustafs kraft, förstånd och vaksamhet i sitt
framgående skulle dock kampen mot påfviska hierarkin för honom
och kyrkans reformatorer troligen blifvit vida hårdare, om på
de öfriga biskopsstolarne i riket sutit män af lika kraft, lika
nilfullhet och ifver för kyrkans bestånd som Biskop Brask.
Utom honom var Ingemar i Vexjö och Peter Månsson
(Petrus Magni) i Vesterås de enda vigda Biskopar i riket. Ingemar
var ålderbruten och dcrjemte fogsam till lynnet, så alt, ehuru
i själ och sinne vidblifvande den påfviska läran och tron, han
på intet sält motarbetade den med nya lärans utbredande
åsyftade kyrkoförbättringen. Detsamma var äfven förhållandet
med Peter Månsson, hvilken samma dag, Sunnanväder afsatles,
på Konungens förslag af domkapitlet enhälligt valdes till biskop,
men som då uppehöll sig i Rom, der han sedan år 1504 varit
föreståndare för S:t Brigittae hus, och såsom en boklärd man,
kunnig i många språk, äfven ofta gått Påfven tillhanda som
kansler, var för öfrigt väl upptagen vid Romerska hofvet,
derföre ock hans val till biskop utan svårighet vann Romerska
Stolens bekräftelse, så mycket mer som han erlade de härvid
brukliga utgifterna; i hom vigd till det biskopliga embetet,
återkom han Lill fäderneslandet år 1524, tillträdde det honom
anförtrodda sliflets styrelse, intog säte i rikets råd, och såsom
en förståndig, vältänkande, saktmodig man skickade sig med
mycken försiglighet, så alt han icke satte sig upp mot de nya
grundsatsernas framträngande. De öfriga biskoparne åter,
såsom icke bekräftade af Romerska Stolen och således mer
beroende af Konungens välbehag, måste derefter lämpa sitt
förhållande, för att icke genom ett obelänksamt motstånd äfventyra
sitt biskopliga embete. Brydsammast var för Johannes Magnus
den ställning, han som rikets Erkebiskop innehade, så mycket
mer, som en man af hans sinne och egenskaper i en tid som
denna minst skickade sig för delta embele. Välmenande,
varm för sitt fosterland, ville han på fridsamt sält, genom ett
slags medlande mellan gamla och nya läran och Svenska
kyrko-väsendets återställande på stadig fot, stilla den religiösa
tve-drägten och oron i sinnena; Men svag till sin karakter, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
