Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra honom besked. Din Nåd och Får Nåd rymmas icke
under elt tak, svarade Konungen och steg upp, och alla
närvarande utbrusto i löje.
Några dagar derefter gick Konungen upp i domkapitlet
och manade de andliga fäderna att upplysa honom, hvarifrån
de hade sina privilegier och friheter, och hvarpå dessa grundade
sig. Doktor Peter Galle svarade, att den heliga kyrkan hade
dem af christna Kejsare, Konungar och Furstar; adeln och
menige man hade ock gifvit gods och gårdar under kyrkor och
kloster till de personers underhåll, som gudstjensten förestå
skulle, hvilka gåfvor konungar och furstar sedan stadfästat
med sina bref och signet, på det de eviga och oryggliga vara
skulle., Konungen sporde vidare: om icke Konungar och Furstar
kunde efter tidens lägenhet sådana privilegier återkalla, enär
de uti den Heliga Skrift saknade all grund och endast blifvit
aflockade genom munkars och presters predikan om skärseld
och annat sådant, som med Guds ord icke kunde bevisas?
Då teg Doktor Galle. Konungen vände sig till Erkebiskopen;
äfven han förblef stum, när han märkte Konungens stigande
förtörnelse. Men Domprosten Jöran Tureson, en son äf
Riks-hofmästaren Ture Jönsson, steg fram och yrkade, att hvad af
Kejsare och Konungar stadfästadt var, kunde icke af deras
efterkommande rubbas, vid Guds eviga bann och en evig
för-dömmelse. Ifvern gjorde Domprostens tal oredigt; han ville
åberopa sig på dekretalerna, men sade idkeligen drikitales.
Dervid smålog Konungen och yttrade: Ja, J dricken nog ock
talens vid, men riket har skadan. Han bad Domprosten ur
den Heliga Skrift och Guds ord framdraga ett klart bevis för
de andeligas stora friheter, så ville han gerna låta sig nöja
dermed; hans mening var ingalunda att bestrida, att goda och
dugliga personer, som troligen tjena församlingen, borde hafva
sitt goda, nödtorftiga underhåll; men de andra onyttiga lättingar,
som hvarken med predikan eller skrifvande tjena Gud och
församlingen och intet annat kunde än ulan förstånd sjunga och
vråla i kyrkor och kloster, dem borde man utmönstra och intet
underhåll gifva. Når Domprosten nu manades, alt med bevi9
ur den Heliga Skrift styrka kyrkans rätt till sina stora friheter,
då förstummades äfven han.
Det var för kyrkans fäder icke svårt att tyda andan af
Konungens spörsmål och hvarlhän hans afsigter gingo. Han
låt sina åsigter öppet framskymta äfven i det svar, han vid
samma tid afgaf till dekanen vid Upsala domkapitel Johannes
Laurentius, som låtit Konungen förstå, huru det förtröle
allmogen, att Biskopen i Veslerås icke hade så mycket hoffolk.
”Skulle vi snarare tro,” svarade Konungen, ”att dem skulle
”förtryta, om han komme med mycket folk, forlungande der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
