Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen från fängelset äfven utföra Mäster Knut, för att göt*
sin värda embetsbroder sällskap på denna färd. Intåget skedde
på det sätt, att prelaterna, klädda i utnötta, slarfviga
chor-kåpor, suto bak fram på utsvultna hästar; Mäster Knut hade på
hufvudet en biskopsmössa af näfver, Sunnanväder en halmkrona
med ett söndrigt trädsvärd vid sidan. Efter dem följde en stor
hop ”i larva-kläder,” som ropade till folket och sporde>5 om någon
hade sett Kung Gustaf, eller visste hvar han var, emedan nu
var kommen en ny konung, Herr Peder Kansler Sunnanväder.
Sedan de på detta sätt blifvit förda omkring Stockholms gator,
stadnade tåget på Stortorget, hvar prelaterna stäldes på kåken,
och der måste de dricka med bödeln, hvarunder af den förklädda
hopen visor afsöngos, som antydde, att de vise männen hellre
hade velat blifva uppenbara föriädare, än stå med deras rätta
konung och fädernesland. Det var gamla tiders sed, att gifva
förrädare till pris för den hånfullaste bespottelse, och Konungen
hade med detta skymfliga uppträde troligen äfven den hemliga
afsigt, att i folkets ögon nedsätta de katolska biskoparne och
tillika gifva de andlige en vink, att en sådan tid var
kommen, då utan afseende på heligheten af deras embete de
lika med lekmän vid brottsliga förehafvanden voro hemfallna
under landets lag. Sunnanväder fördes från Stockholm till
Upsala, dit Konungen sjelf begaf sig vid Distingsmarknaden år
1527 och kallade en dag tillhopa i stora salen af
biskopsgården alla närvarande herrar af rikets Råd, Biskoparne af
Strengnäs och Vesterås, domkapitlets i Upsala samtliga
ledamöter samt Stockholms och Upsala Borgmästare och Råd. Di
alla kommit tillsamman, prelaterna i den tanke att här skulle
handlas om rikets ärenden och verldsliga saker, infördes Peter
Sunnanväder, hvarpå Gustaf tog till ordet, sjelf trädde upp
som anklagare och framlade för rätten mer än sextio af
Sunnanväder skrifna förrädiska, lögnfulla bref, hvilka han de förlidna
åren utspridt bland menige man i Dalarne. De verldsliga
råds-herrarne förelogo genast ransakningen och sporde äfven de
andlige till om deras mening och råd. Dessa, öfverraskade,
bestörta, önskade att lemna salen, men vågade det likväl icke
af fruktan för Konungens förtörnelse. De vägrade emellertid
att taga någon befattning med det föresatta högmålsärendet eller
dervid gifva något råd, ”emedan Herr Peder stod för den dom,
”der honom icke borde att stå, i thy alt samma dom var mot
”de heliga kyrkones stadgar företagen.” Men de verldsliga
rådsherrarne, ej aktande de andliga fädernas gensägelse, dömde
Sunnanväder såsom förrädare till stegel och hjul efter Sveriges
lag. Och samma dag, den 18 Februari, klockan mellan 1 och
2, afrättades och steglades han på högsta backen söder fråa
staden. Prelaterna uppsatte en skriftlig protest mot detta för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
