Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farande. Konungen gaf derpä ej någon akt. Trenne dagar
derefter, den 21 Februari, afråttades Mäster Knut i Stockholm
och steglades utanför staden.
Midt under dessa ransakningar och uppträden med Sunnan*
väder och Mäster Knut nedsteg äfven Johannes Magnus från
den erkebiskopliga stolen och lemnade riket för alltjd. Hans
hela förhållande genom den hos honom alltmer sig
uppenbarande tillgifvenheten för Romerska Stolens grundsatser och
hans varningar mot det Lutherska kåtteriet hade i hög grad
väckt Konungens missnöje. Man började äfven misstänka
honom för hemliga ståmplingar till kyrkans upprätthållande i sitt
gamla skick. Gustaf, bedragen i sin förut fattade tanke om
Erkebiskopen, fruktande hans Romerska lister och svinda
praktiker, tog det beslut att afsätta-honom från erabetet, kallade
honom till Stockholm och höll honom der några dagar i förvar
i Gråmunkeklostret. Då Konungen-emellertid icke kunde
tillvita honom något egentligt brott, tillät han och såg gerna, att
Erkebiskopen frivilligt aflägsnade sig. från riket. Han samlade
tillhopa sina dyrbaraste skatter och klenoder, tog med sig ur
sitt arkiv, och hvar eljest han kunde öfverkomma, gamla
handlingar, krönikor och bref, begaf sig derpå från Stockholm,
landsteg i Roslagen vid Söderby kyrka, sammankallade dit
presterskapet från hela den kringliggande orten, föregaf, att
han i Konungens ärenden var stadd på en färd till många orter
i fremmande land, men att i skåren förlist den skärbåt, som
förde hans redbaraste egendom, bad derföre nu en och hvar
bistå honom med så mycket dem möjligt var, och lofvade, att
vid sin återkomst rundeligen vedergälla den försträckning,
honom gjordes. Sedan han på detta sått sammanbragt en hop
penningar och silfver, hästar, oxar och annat mer, som en
och hvar, mången långt ulöfver sin förmåga, försträckte honom,
begaf han sig (i Oktober månad) till Danzig, derifrån, efter
någon tids förlopp, till Italien, hvarest han i Venedig och
Rom tillbragte sina återstående dagar. Han är af katolska
biskoparne den sista, som sutit på erkebiskopliga stolen i Upsala.
Ehuru det ena hårda slaget efter det andra drabbade
kyrkan, och fastän öfvergifven af Johannes Magnus samt föga
understödd af de öfriga biskoparne, stod Biskop Brask ännu
som en mur för sin kyrkas lära och tro. Han var den ende,
som i öppen och manlig strid förde mot Konungen den gamla
kyrkans sak, och om ån af den öfvermåktige och öfverlägsne
Gustaf tillbakaträngd ur den ena förskansningen efter den andra,
kämpade han dock för sin kyrka alltfort med obruten kraft,
ehuru ofta djupt bedröfvad och till sinnet nedslagen öfver
hennes betryckta tillstånd, men likväl alltid förtröstande på
slutlig seger, ”emedan det med den christna kyrkan var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
