Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hans faders själ; tackade dem, att de haft hans fader kftr
och bad dem låta honom, som sonen var, äfven njuta samma
gunst. Dalkarlarne utvalde åt honom en lifvakt af unga, raska
karlar. Med hvarje dag ökades hans anhang, bland andra af
en hofman Peter Grym, som länge tjent det Sturiska huset
och äfven stridt under Gustaf Erikssons fana; han blef
Dal-junkaren i synnerhet viglig derigenom, att han visste upplysa
honom öfver många saker, som rörde det Stureska huset.
Emellertid lyckades honom icke att öfverallt väcka samma
deltagande. När han gjorde sitt första uttåg till Rättviks socken,
ville man der för ingen del erkänna honom för den, som han
utgaf sig, och om han än vore Sten Stures son, sade man,
ansågo de sig dock mera pliglige Konung Gustaf, som hulpit
dem och riket ur betrycket och eländet. Då drog Daljunkaren
till Norrige, alt söka hjelp och förstärkning. Ej mindre
Erkebiskopen i Throndhem än Norska rikets öfriga herrar trodde
Daljunkarens uppgifter, och hvar och en styrdes af serskilta
intressen, som voro för hans afsigter gynnande. Han färdades
kring Norriges rike från den ena till den andra, kom på denna
färd till en rik och förnäm enka Ingierd på Reens kloster,
trolofvades med hennes dotter, förärades med rika skänker,
uppträdde med ståt bland Norska rikets herrar på en
herredag i Trondhem, erhöll löfte om hjelp och bistånd både med
folk och penningar, och hedrades för öfrigt i allt på ett
utmärkt sätt.
Med stora förhoppningar tågade Daljunkaren från Norrige
tillbaka till Dalarne, höll hofstat, lät slå eget mynt, och sökte
öfverallt bringa allmogen i uppror. Mora, Orsa och Leksands
socknar voro honom fortfarande lika tillgifna; men då han kom
tiU Tuna, Rättvik och Gagnef, blef han mottagen med
kallsinnighet; Hedemora, Skedvi och Husby socknar åter afvisade
honom med hotelser. Han samlade dä en skara af sina
anhängare och drog dit i fiendtlig afsigt, men blef med hugg
och slag tillbakadrifven. Delta beslutsamma förhållande väckte
äfven deras grannar i Tuna. Rältvik öch Gagnef ur deras
tve-hogsenhet; de förklarade sig på Gustafs sida och stämde med
bergsmännen ett landsting i Tuna. Då förenade sig Hedemora,
Skedvi, Husby, Tuna, Rättviks och Gagnefs socknar att med
gemensamma krafter mota detta uppror, hvarpå de icke allenast
hade bud till Konungen att underrätta honom om sakernas
skick, men derjemte äfven sände skrifvelse med flera goda
män till de upproriska socknarne, att afråda dem från det
obestånd, de sig företaga ville till allas skada och förderf.
Detta satte Daljunkarens anhängare i bekymmer; en och annan
började äfven tvifla om sanningen af hans uppgifter, och man
kom slutligen öfverens med de öfriga socknarne om en månads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
