Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla visitation. Äfven detta biföll Konungen. Kort derpå,
sedan Gustaf lerainat Östergötland, hoplade Biskopen sin
redbaraste egendom och begaf sig dermed öfver lill Gottland;
steg sedan åter om bord, men önskade, att hvilken vind som
helst måtte uppblåsa, utom den som förde till Sverige; kom
så tili Danzig. Derifrån skref han lill Konungen, sade, att
en storm kastat honom dit, att han af sjukdom sednn blifvit
qvarhållen, bad Konungen emellertid hägna hans stift 1 äskade
Munkeboda tillbaka, beropande sig Konungens eget samvete,
att Vesterås recess var olaglig, och sökte på allt sätt afråda
honom från fullföljden deraf. Detta Biskopens uppförande väckte
Gustafs både förtörnelse och förakt. Han svarade honom
emellertid, att Vesterås recess var gjord med moget råd, och att
inför både samtid och efterverld han var redebogen och
mäktig att densamma försvara. ”J gifven före,” heter det i
Konungens svar till honom, ”att J aren vår rätte Biskop, den
”vi lida skole; dock låten J det icke påskina med gerningarne:
”en god biskop eller pastor plägar blifva tillslädes, lida och
”umgälla med sin får, hvad påkomma kan och icke förlöpa
”dem, som J gjort hafven. Så länge eder sak hade sig så,
”att J kunde mjölka, klippa och slagta fåren efter eder vilja,
”så blefven J tillstädes; men når Guds ord kom och sade, att
”J skullen föda Christi får, och icke klippa eller slagta dem,
”så flydden J. Huru J dermed hafven bättrat eder sak, må
”hvar god man dömma om.” Gustaf utfärdade lejdebref för
honom att återkomma. Men Biskopen kom icke mer tillbaka.
Om han tilläPventyrs förtröstade på en inträffande hvälfning till
återupprättelse af den gamla kyrkan och i sådant fall han.
tryggade sig vid den i Vesterås domkyrka undangömda
protesten såsom säkerhet för hans återinsättande i sitt stift i dess
förra makt och härlighet, på samma sätt som han genom ett
likartadt försiglighelsmått räddade sig från det öde, hvilket
öfvergick flera hans embetfcbröder i det Stockholmska blodbadet,
så slog denna beräkning honom fel t, och hans försiglighet var
således denna gång öfverflödig. Reformationen fortgick sin gång,
ehuru under stormar, och år 1538 den 30 Juli uppgaf Biskop
Brask sin anda i klostret Landa (i det fordna woiwodskapet
Posen), sedan han någon tid förut uppehållit sig i Oliva kloster
utanför Danzig, och genom flera skrifvelser till Sverige
förmanat både andliga och verldsliga att blifva fasta och stadiga
i den gamla läran och trtm.
På riksdagen i Vadstena 1526 hade Ständerna beviljat
en kröningshjelp, och så väl då som på alla föregående
riksdagar yttrat sin önskan, att Konungen efter gammal god
sedvana och Sveriges lag skulle låta kröna sig. Äfven Biskop
Brask hade alltifrån Gustafs utkörande i Strengnäs förmanat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
