- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
165

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"t silfver), på det ingen skulle köpa på prång och dyrkå den
”för de fattiga. Men folket var så argt och otacksamt, att de
”visade Konungen på den tiden platt ingen tack derför.”

I Dalarne fortforo oroligheterna. Efter sist ingången
dag-tingan med Konungens ombud sände Dalkarlarne, såsom de
utlofvat, fullmäktige till mötet i Vesterås. Konungen fordrade
af dem, att de skulle afstå Irån den uppresning de sig företagit,
och första Söndagen efter S:t Johannis Döparens dag inför
honom och Rådet infinna sig i Vesterås med den unga karl,
som var der uppe hos dem och utgaf sig för Sten Stures son;
Konungen lofvade, att om Christina Gyllenstjerna vidkåndes
denna son, skulle han åter upptaga honom till vänskap och
nåd; äfven om han icke befunnes vara det, skulle ingen orått
honom vederfaras, utan han skulle af goda miin dömas efter
lag och rått. Dalkarlarnes fullmäktige sade sig då Sjelfva vilja
gå upp och hemta den unga mannen. Konungen och Rådet
väntade länge deras återkomst, men förgäfves. Ty i Dalarne
arbetade prester, munkar och andra Daljunkarens anhängare
att åter upptända Dalkarlarnes sinnen, förehållande dem, huru
Konung Gustaf umgicks med att förvända deras fäders religion,
oskärade kyrkans rått och ej aktade rikets lag. Daljunkaren
sjelf begaf sig åter öfver till Norrige, der han af Erkebiskopen *
i Throndhem, Konung Fredriks befallningsman i Bergen
Vin-cens Lange samt andra Norska herrar blef med gästfrihet och
vå|vilja mottagen, och bistånd honom lofvadt. Dalkarlarne
började redan öfver fjällen upprödja en våg, för att lätta
gemenskapen med Norrige och det krigsfolk, som derifrån skulle
komma till hjelp.

Då Gustaf genom bud och kunskapare förnam sakerna i
Dalarne taga denna vänning, sedan han länge genom
motstånd icke velat förbittra sinnena, men icke heller fann rådligt
att genom eftergifvenhet uppmuntra till uppror, kallade han
sitt krigsfolk tillhopa, skref upp till Dalarne och stämde deras
inbyggare att möta honom på Tuna gärde Ask-Onsdagen den
26 Februari 1528, då han ville begifva sig upp till dem och
hafva med sig rikets Råd samt andra gode män, både lagmän
och’ häradshöfdingar, att sitta för rätta och hålla landsting, på
det hvar någon fattig eller rik orätt eller öfvervåld vederfarits
af Korungens fogdar eller andra, honom rätt måtte ske. På
bestämd dag inträffade Gustaf på slätten vid Tuna kyrka med
en härskara af 14,000 man. Menige Dal-allmogen var ock
der från alla socknar talrikt församlad. Konungen låt ställa
dem alla i en hop, befallte sedan krigsfolket omränna hopen,
och några fältstycken, som blifvit medförda, rigtades med
mynningarne mot menigheten och höllos hvarje stund färdiga
att gå löst. Föret upplåstes en skrifvelse från menige man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free