Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dfversett, med hvad de förbrutit sig i förehafde uppror; de
ville från den dagen vara trogna, rättsinte undersåter, förbundo
sig att åter upprätta Konungens goda rykte, utlofvade derjemte
att vidmakthålla Vesterås recess till alla dess punkter och artiklar,
och hvar någon funnes efter den dagen mot Konungen företaga
något obestånd med ord eller gerning, densamma skulle hafva
förbrutit lif och gods, ingenslädes njuta fred inomlands eller
utom, och de gode män i Östergötland och Upland, som till
det bästa lagt sig ut för dem hos Konungen, skulle hafva våld
och makt att straffa enhvar bland dem, som dylikt obestånd
någonsin mer.företoge. För öfrigt, såsom Konungen ntlofvat,
att hvad de mot honom bedrifvit, skulle vara en död och
förgäten sak, så skulle ock på lika sätt från deras sida vara med
de punkter och artiklar, för hvilkas skull de samma uppror
företagit; hvilket allt de förpligtade sig, under försäkran af
deras insegel och med allas underskrifter, vid sin ära och
christliga tro, att fast och oryggligen hålla utan svek och arga
list. Och att detta, så utlofvadt och försäkradt, redligen skulle
uppfyllas, derför svarade som löftesmän Holger Carlsson och
Måns Johansson, så ock domkapitlet i Linköping med andra
flera goda män af frälset och köpstäderna i Östergötland.
Ture Jönsson och Biskop Magnus Haraldsson jemte
her-rarne Måns Brynteson, Nils Olofsson och Ture Eriksson, dessa,
som visste sig hafva varit driffjedrarne och upphofsmännen för
upproret, trädde emellertid bekymrade -tillhopa och sporde
hvarandra om råd, hvad de nu skulle företaga. I synnerhet
beklagade sig Ture Eriksson för många sina vänner, att han
låtit inleda sig i detta förehafvande; det förekom både honom
och Måns Brynteson samt Nils Olofsson tungtf att vika ur riket
och lefva landsflyktiga från hustru och barn, från vänner och
fränder; de förtröslade på Konungens dagtingan med
Vest-gölerna .och Smålänningarne, och hoppades för öfrigt, att väl
någon utväg skulle gifvas för dem att reda sig från saken.
Detta råd åter förkastade Ture Jönsson och Biskopen; lifvet år
en falske (falaska), sade de, och ulan fara för sin hals kunde
de icke fördrista att blifva qvar i landet; äfven om de genom
Konungens nåd befriades från lagens strängaste straff, skulle
de likväl, det visste de, förlora sina embeten; men hellre än
att i riket lefva ett föraktadt lif, utan anseende och myndighet,
svnro de Konung Gustaf och sakernas då i Sverige varande
ordning étt evigt hatj och lemnade riket. De öfriga qvarblefvo.
Mest bekymrade dem de bref, som de skrifvit till åtskilliga
landsändar, till slägtingar och vänner: Nils Arvidsson hade
▼arit deras kansler; Nils i Hvalstad, hofvidsmannen för
vaktmanskapet vid Hofva, hade mottagit brefven till försändning
och kringspridande. De läto strax kalla dessa män till sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
