Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att förnimma, huruvida brefven blifvit afsända. Arvidsson, en
förslagen, listig och trotsig man, tänkte på råd, huru han skulle
rädda sig sjelf, bemägligade sig en hop af herrarnes bref,
undandolde och förvarade dem väl, lacje så ihop en binga med
annat löst skrifvet papper, infann sig, kastade alltsamman på
elden i Måns Bryntesons åsyn, och sade, att herrarne kunde
nu vara trygga för de bref, han skrifvit; brefven sände han
emellertid i hemlighet till Konungen, sedan han i förhand till
belöning derför utverkat sig Konungens nåd. Nils i Hvalstad
åter föregaf, att han icke fördristat sända brefven till Upland,
emedan alla vägar i Nerike varit besatta med vakt, och sedan
utgången af mötet i Larf blifvit för honom bekant, hade han
kastat dem på elden.
Men brefven kommo i Konungens händer. Måns
Brynteson emellertid och de öfriga herrarne, sedan de sett och hört
sina bref vara uppbrända, trodde, att ingenting skulle kunna
bevisas dem, fattade deraf stort hopp och mod, så att de
vägrade mottaga den tillgift, Konungen erböd dem, ville icke
heller lika med Vestergötlands öfriga frälsemän afgifva någon
ny förbindelse tiU trohet, enär de icke brutit den förra,
påyrkade, att inför Rikets Råd få ådagalägga sin oskuld och från
sig afvända alla för deras heder och värdighet kränkande
misstankar. De fruktade nemligen, Oaktadt Konungens vänliga
skrifvelse, att förlusten af deras embeten och värdigheter skulle
blifva en ovilkorlig följd, om de, såsom rikets Rådsherrar och
Konungens högt betrodde män, bekände sig hafva stämplat
mot Konungen, skrefvo honom derföre till och begärde, att
han måtte sammankalla ett herremöte samt låta dem bekomma
fri lejd, så ville de komma upp och försvara sig.
Då lät Konungen utskrifva ett allmänt riksmöte, sora
hållas skulle i Strengnäs vid S:t Bololfsliden (den 17 Juni),
flär erinrade han rikets församlade ständer, huru, så ofta
någon brist varit befunnen antingen med honom eller hans
em-betsmän, han alltid varit benägen att skaffa bot, och äfven med
vänskap och välvilja tillbudit sig att nedlägga regeringen, om
de gode män Rikets Råd’ och andra Sveriges inbyggare med
någon redlighet och fog ansågo honom dertill onyttig.
Veterligen hade han aldrig gifvit Ture Jönsson eller någon annan
ringaste anledning till den uppresning, de sig företagit. Han
underkastade sig härutinnan Ständernas dom och ville till deras
skärskådan hemställa de honom påhördade beskyllningar; dessa
voro: 1) att han låtit i riket införa och predika en ny och
kättersk lärdom; 2) att han brutit sin ed, i det han icke hållit
kyrkans personer vid makt; 3) drifvit Biskoparne från deras
stift och kyrkor; 4) tagit af kyrkorna deras klenoder och
penningar; 5) lagt klostren öde, fördrifvit munkarne och borttagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
