- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
191

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver lif och död. Genom erfarenheten lärde man, att det
enda räddningsmedel var, att man befordrade svettningen,
hvårföre, sä snart någon kände sig angripen, skulle han strax
lägga sig under bolster, och så måste han ligga i fyra och
tjugu timmar, utan att få öfverlemna sig åt sömnen, ty i annat
fall inslumrade han för evigt. Det anmärkningsvärda är, att
gamla och bräckliga personer, äfvensom barn, vanligen blefvo
förskonta; men unga och starka menniskor, varande i sin
frodigaste och bästa älder, voro i synnerhet blottstälda och
dukade merendels under.

Knappt hade sinnena hemtat sig från den förskräckelse,
denna härjande farsot utbredde- i alla bygder, då med
anledning af gälden till Lübeck åter uppkom stort buller och mycken
oro i landet. Gustaf hade, enligt det sednast med Lübeck
afslutna fördraget, under loppet af år 1529 öfversändt 17,170
mark till godtgörelse af den för nämnde år löpande
afbetal-ningen å rikets skuld. Men dermed voro äfven hans tillgångar
uttömda. Han kallade tillhopa sitt Råd, sitt rikes alla Biskopar
och myndigaste Prelater till Upsala, i början af år 1530, att
samfält råd pläga, huru man bäst, så att minsta buller vore
dermed, skulle, efter de förbindelser hans sändebud ingått,
kunna på de bestämda tiderna afbörda den återstående delen
af gälden. Inga tillgångar funnos dertill, och att lägga på
menigheten nya gärder, kunde lätt åter uppväcka oroligheter
i landet. Då beslöt man, att taga af det, som gemensamt vore,
hvad ingen i synnerhet tillhörde och som bäst kunde umbäras,
nemligen en klocka, näst den största, af rikets alla kyrkor,
.kloster och kapell. Den katolska gudstjenstens sinnliga prakt
hade försett kyrkorna med en öfverflödig mängd klockor, så att
de flesta kyrkor egde tre till fyra, många äfven fem. Men dessa
klockor hade för den fromma andakten ett heligt värde. Det
var derföre nödigt, att småningom förbereda menige man på
denna förvånande nyhet, och således inskränkte man sig till
en början till städerna, der man kunde vänta ett lifligare del*
tagande, friare grundsatser och mer upplysta tänkesätt. Genast
skickades tvenne herrar af Rikets Råd till
Tjugundedagsmarkna-den i Enköping, som då för tiden talrikt besöktes, så att
köp-stadsmän nästan från alla städer i riket der infunno sig.
Råds-herrarnes andragande föreföll dem väl något sällsamt och nytt,
dock, emedan de fruktade svåra påföljder för sin handel på
Tyskland, der Svenska skepp och Svenskt gods kunde förhindras
och med qvarstad beläggas, om betalningen nteblefve,
samtyckte och beviljade de att ullemna sina klockor, och redan
innan Midsommaren hade alla städer i Sverige, samt en månad
derefter äfven de Finska städerna, på bestämda tider aflemnat
klockorna/, på många ställen hade man afstått den största.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free