Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men denna bevillning var ännu icke tillräcklig. Konungen
måsté af borgaren Mårten Skinnare upptaga ett lån af 1000
mark penningar och 250 skeppund koppar. Ater kallade
Konungen sitt Råd tillhopa till ett möte i Örebro vid Henriksmässan
år 1531. Han kallade till samma möte äfven flera andra, alla
dem han visste vara något förståndiga. Sedan man då noga
betänkt och öfvervägt allt, blef för godt ansedt, alt, såsom
året förut skett i städerna, skulle nu ock en klocka, näst den
största, tagas af alla bondkyrkor på landet, derjemle äfven all
kyrkans tionde och landgille, som delta året fölle, utom hvad
till vax och vin nödvändigt tarfvades. Men del skulle vara
allmogen obetaget, att lösa samma tionde efter gammalt bruk,
äfvensom ock sina klockor för annan koppar, silfver eller
penningar. Hvar nägon kyrksocken icke gerna ville umbära den
större klockan, men tillböd en mindre, skulle derför en
mellan-gift erläggas i penningar eller silfver. Och der åler icke fanns
mer än en klocka, skulle den få behållas qvar mol lösen af
balfva dess värde.
Såsom Konungen förut genom städernas föredöme sökt
bereda menighetens sinnen härtill, och han för öfrigt icke
utan mycken betänksamhet skridit till delta sleg, så gick han
ock vid dess utförande med yttersta varsamhet tillväga. Han
nemligen sände till hvart och ett landskap serskilt, så af Rådet
som af det öfriga frälset och af presterskapet, de skickligaste
och förståndigaste män, han visste eller kunde spörja ega
duglighet och lämpa att på fogligaste sätt handla med allmogen
och undervisa menige man om afsigten och nödvändigheten af
del beslul, som blifvit taget, pä det riket måtte komma från
sin gäld. Han äfven tillika med Rikets Råd skref derom till
hvarje landsända serskilt, förpligtande sig, att icke använda
det ringaste af samma malm till eget behof; tvenne goda,
redliga män skulle utses att taga klockorna till sig, derför göra
en god, beskedlig räkenskap och låta Lübeckarne bekomma
sin betalning, så långt det ville räcka till. Vissa andra män
lillförordnades i hvarje lan serskilt, att tillika med Konungens
fogdar utfordra klockorna, dem mottaga och fortskaffa till
närmaste hamn eller sjöstad, medan vinlern och föret vore.
Delta hade ock den verkan, atl de utsände nästan
öfverallt kommo temligen väl till rätta med allmogen’, så att
klockorna utan mycken ovilja ullemnades. Dock fordrade
Dalkarlarne först en god och säker förvaring, att de icke så
årligen, icke heller framdeles mer skulle blifva betungade för rikets
gåld, och sedan de på landstinget i Tuna genom Biskopen i
Vesterås och andra gode män på Konungens och Rådets vägnar
erhållit en god och skriftlig försäkran derom, beviljade äfven
de, att lika med rikets öfriga inbyggare deltaga i denna gärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
