Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”och låter eder icke oftare blifva kättade i ring af Konungen,
”såsom eder skedde icke längesedan på Tuna gärde.”
Dalkarlarne tackade Måns Nilsson för hans goda råd och
sade, att det var efter deras sinne. Sjelf vägrade han dock
att blifva deras höfvidsman, men lofvade, att hvilken såsom
skickligast de valde härtill, honom ville han bistå med råd
och dåd och hafva all sin egendom ospard. Då utsågo de till
sin höfding Nils i Söderby, en myndig bergsman. Han drog
genast upp till Leksands socken, stämde allmogen tillsamman
och ingaf dem det råd, Måns Nilsson hade gifvit. Vid samma
tid kommo Konungens män tillbaka från de öfre socknarne,
icke-anande den hvälfning, som här föregått i sinnena.
Dalkarlarne omringade dem, sporde dem till, om de ville hafva
klockor, och derpå gåfvo dem så dugtiga slag af sina yxhamrar
och påkar, att föga lif var qvar hos Lars Eriksson och hans
följeslagare. Från Leksand utgingo bud öfverallt kring Dalarne
med uppmaning till hvar och en socken, att på lika sätt
mottaga alla dem, som kommo och ville hafva klockor. Och så
mäktigt verkade denna uppmaning, att de, som redan aflemnat
sina klockor, i väldiga skaror rusade ut att taga dem igen,
innan sjön blef så ren, att de kunde bortföras. Tunaboerna
togo sin stora klocka igen i Hedeboda och förde henne med
seger tillbaka till sin kyrka; andra framträngde ända till
Vesterås och) återhemtade der sina klockor; äfven i Nerike reste sig
allmogen, och Thorsåkersboerna i Gestrikland drogo till Gefle
och togo der sin klocka åter. En flock Dalkarlar ryckte ut
och plundrade kutfgsgården i Hedemora, andra sköflade Ture
Erikssons (Bjelke^ gård Räfvelstad i Vestmanland. Öfverallt
en stark uppståndelse och mycket buller för klockornas skull.
Gustaf söktéVmed goda, vänliga ord åter ställa menigheten
tillfreds. Han £af Dalkarlarne tillkänna, att hans sändebud,
de gode män, som kommit upp till dem att handla om
klockorna, hade icke haft annan befallning, än att gifva menige
man fÖre del b’(isla råd man vissle, huru rikets gäld målte
betalas; men hvar de dannemän kunde uppgifva något bällre
råd derulinnan, ville han det väl lida och gerna låla sig
åtnöja med hvad de helst sjelfve välvilligen undergå ville.
Han skref till Nerike, till Snäfvinge, Åkerbo och andra härad,
som tagit sina klockor tillbaka och bad dem sända till Vesterås
sju goda, beskedliga män af hvarje härad till ord och
samtala med honom, emedan han icke kunde vela pf hvad annan
orsak de tagit sina klockor åler, än att de besinnat någon
bällre utväg till gäldens betalning, den der menige man
mindre kunde vara till tunga, hvilket vore väl, om de ville
gifva honom det tillkänna. Han erinrade Gestrikarne, att om
de nu Sjelfva icke betalade gälden, skulle deras barn komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
