Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra det. Han bad Nils Månsson på Aspeboda, såsom en
myndig och ausedd bergsman, att föra Dalkarlarne till rätta
och gifva vid hand något godt råd, huru detta uppror bäst
skulle dämpas. Men några Dalkarlar kommo till Konungen
med bref på menige Dalarnes vägnar, klagade, att många olaga
stycken voro uppkomna mot deras gamla landssed, och läto
förstå, att de icke längre ville lida dem, icke heller höra och
tillstädja att mässan söngs på Svenska, och dessa sina besvär
föredrogo de i så skarpa och kärfva ordalag, att det bref,
oss nu tillskrefs af Tuna landsting, yttrar Konungen i
skrifvelse till Måns Nilsson, föga bättre är än uppsägelse på
den huldskap och trohet, de hafva svurit oss. Han uppsände
tvenne aktade män, att Ull det bästa underhandla med Dal- *
allmogen. Äfven Stockholms magistrat skickade uppj till Dalarne
varnande skrifvelser. Men sändebuden, när de kommo till
Hedemora, märkte af Dalkarlarnes alla rörelser, att de icke
hade något godt i sinne, och det lyckades dem i tid få veta,
att Nils i Söderby och Måns Nilsson skickat vid pass sextio
karlar, att hålla vakt på alla sidor vid Brunbäcks larja, vid
Utsunda, vid Aveslad och på Gråhed, och så snart Konungens
män ville draga ned igen, skulle de gripa dem och föra dem
upp till höfvidsmännen. Icke dess mindre kommo de utsände,
som kände vägarne och landet, väl med oförrättade ärenden,
men helbregda åter (ill Stockholm, och berättade hvad de sett
och hört. Då sade Konungeh: det är nu Dalkarlarnes tid,
vi vilja nu låta dem svärma; men det kommer väl en gång
min tid, och när den kommer, vele vi f örsöka, hvad Gud
gifver till lycka.
Konungen utskref ett möte till Upsala vid Eriksmässtiden,
kallade Rikets Råd att der infinna sig, och stämde äfven dit
fullmyndiga män af alla kringliggande landskap, i synnerhet
från Dalarne och de orter, der något buller uppkommit, för
att ”handla om de brister, som då på färde voro.” När
Dalkarlarne härom fingo Konungens skrifvelse, beramade de Sjelfva
ett annat möte vid samma tid till Arboga, och läto derom
bref utgå till alla lagsagor i riket; inunder brefvet stod den
tillsägelsen: Gånge från länsman till länsman delta bref vid
lif och gods. Men Helsingarne skickade bud upp till Dalarne
och svarade: ”att gerna ville de hälla det förbund och
broderskap, deras föräldrar i förtiden gjort sig och deras
landsändar emellan, så vidt det lände till fred och rolighet; men
”icke ville de i oträngdt mål företaga något obestånd, afrådde
”derifrån äfven sina goda vänner och grannar i Dalarne och
”förklarade, att till det i Arboga beramade mötet ville de
”ingalunda komma.” Icke heller från rikets öfriga landskap
infann sig någon till detta möte, så att det blef om intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
