Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På S:t Eriks dag red Konungen till Gamla Upsala, åtföljd
af många herrar af Rådet och eu mäktig skara krigsfolk. Han
intog högen, der ”burspråket plägade hållas;” krigsfolket höll
ett pilskott bakom på gärdet; framför högen, der Konungen
höll, på slätten, stod Uplands församlade allmoge. Rikets
herrar omgåfvo Konungen, han satt till häst i blänkande
harnesk och hjelm, och som sed var, sjelf talte till allmogen.
Han ville gerna, sade han, tacka dem för deras huldhet, om
han kunde förlita sig dertill, att de ville vara honom trofasta.
Sedan bland annat frågade han dem, hvarföre ’de icke dragit
till den herredag i Arboga, som deras gode vänner ofvan
Långheden hade utlyst? Bönderna svarade, att de hade der
intet att beställa. Konungen förklarade nu för dem orsaken,
hvarföre han med Rådets samtycke utfordrat deras klockor,
upprepade åter sin förr gifna försäkran, att han deraf icke
ville behålla del ringaste för sig sjelf, sporde dem sedan till,
hvarföre en del af dem visade sjg motvilliga och häruti gjorde
så mycket motsånd? Han mante dem alt härpå gifva honom
svar* Bönderna svarade intet, men sorl och gny hördes i
hopen, och omsider började några framkasta hotelser och läto
höra slräfva ord. Då uppbrusade Kung Gustafs sinne, han
”riste på svärdet, tumlade om hästen,” och sade med vrede i
åtbörder och ord: att nu ville han icke längre lida deras onda
mun; de måtte hellre slå honom, och hugga lill, om de hade
mod; han ville med sin hop försöka, hvilken skulle platsen
behålla. Bönderna, öfverväldigade af Konungens kraft och
fruktande för hans vrede, föllo till föga och bådo om nåd.
Han lät derpå uppläsa några bref, som Ture Jönsson, Gustaf Trolle
och andra förrädiska män skrifvil till några herrar i Danmark
i den mening, alt bereda Konung Christian en bättre ingång
till dessa riken. Sedan tog Gustaf sjelf åter till ordet,
före-stälde bönderna vådan af inbördes buller, förmanade dem att
samfält med frälset och Rikets Råd vidmakthålla endrägten, och
visade nödvändigheten, att i sådan farlig tid som denna
bibehålla de Tyska städerna till vänner. När Konungen så talat,
förbundo sig alla att stå faste med hvaVandra oeh förblifva vid
den huldhet och tro, de svurit Konung Gustaf, ehvad påkomma
kunde, antingen af utländske eller inländske. Och på samma
gång, blef endrägteligen så beslutet, ”att der klockorna och
”annat mer voro förhållna, skulle de ovilkorligen utgöras, och
”ingen draga sig undan mer än den andra, på det riket för
”denna gäld måtte oklandradt blifva så i deras som deras barns
”och efterkommandes lid, helst det kom dem alla till gagn
”och bestånd, alt hafva vänner i de Tyska städerna, ehvad
”på färde komma kunde.”
Om detta menighetens beslut på mötet i Upsala under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
