Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mäktig Konung öfver trenne riken, hade inkräktat Sveriges
slott och land och låtit undanrödja alla dem, som kunde göra
honom motstånd, men dock, ty så ville den allsmäktige Guden,
till slut blifvit fördrifven af en ringa hop bönder; han visste
väl, att Gud vore lika mäktig nu som då; han hade försökt
sorg och bedröfvelse, armod och elände, och derföre,
återkommen till sina länder och riken, ville han hädanefter så
skicka sig mot Gud och alla sina undersåter, att han skulle
blifva en föresyn, en spegel för Kejsare och alla christna
Konungar; dessa ord och denna bekännelse hade de hört af
hans egen mun; i synnerhet skulle han bevisa sin vänskap
och erkänsla mot dem, som med redlighet och nit arbetade att
förhjelpa honom till ett lugnt regemente; på denna försäkran
kunde en och hvar tryggt lita, och man önskade till Gud, att alla
så rigligt i grunden kände Christians förändrade sinne som de,
Gustaf Trolle, Ture Jönsson och*andra, hvilka omgåfvo honom;
då voro de förvissade och kunde vid sin salighet, vid sin
christliga ära och tro bedyra», att en och hvar, som rätt
förstånd och samvete hade, skulle med uppräckta händer tigga och
bedja om den dagtingan, som nu tillböds. Med skrifvelser
som dessa arbetades att bereda vägen för Christian. Framför
alla var Gustaf Trolle nitisk och verksam att befordra hans
framgång. Han infann sig hos Hertigen och hos Markgrefven
i Mecklenburg, sökte deras bistånd och hjelp, utskickade från
Mecklenburg budskap och bref till de nordiska rikena, och
sjelf äfven for han om våren öfver till sNorrige. Här ingaf han
Norrmännen höga och stora tankar om Kejsarens hjelp,
beprisade Christians omvändelse från sitt förra tyranni, men
upphöjde i synnerhet hans fromma och rena nit för kyrkan (från
sin förut visade tillgifvenhet för reformationen var Christian nu
blifven, skenbart eller verkligen, en ren katolik). I Norrige
hade Christian ännu ett stort anhang, man väntade med otålig*
het hans ankomst, och Prelaterna togo guld, silfver och
klenoder ur sina kyrkor och kloster och skickade till Holland,
att dermed undsätta honom. För denna hjelp lofvade Gustaf
Trolle dem, på Christians vägnar, kronolän och förpantningar,
och förpligtade sig, att hans domkyrka, hans stift och alla
efterkommande Erkebiskopar i Upsala skulle vara dem en
säkerhet och borgen, att de samma län och förpantningar utan
klander skulle behålla, till dess deras kyrkor och kloster
be-kommjt full ersättning.
Ändtligen, den 26 dagen i Oktober månad år 1531, lade
Christian ut från Medenblick i West-Frisland. Hans flotta
bestod af 25 segel, hans här af 8000 man. ”Men den himmelske
”Guden,” säger krönikan, ”som är alla tyranners ovän, höll
”med honom först en väldig skärmytsling i sjön.” Hela hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
