Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ffega benägenhet att upplåsa dera, och äfven der sådana
upplästes , förmådde de icke utplåna intrycket af de begångna
missgerningarne, ty ännu beliöll folket i ett lefvande minne
den christendom, Erkebiskop Gustaf Trolle Långfredagen
beviste mol fattige Svenske män, hvilken christendom, så
orden i Dalkarlarnes svar på Erkebiskopens skrifvelse, var ett
bödelsembete och icke ett biskopsembete. Ty mågen J icke
vända edert sinne eller näsa hit, utan om så vore som för
tidende går9 att J vele gifva eder in i Dalar med eder hop
och parti9 äro vi alle så till sinnes och om ens, alt vi vilja
våga vår hals derutöfver, så många som här i Dalar 15 år
gamla äro, medan skäckt och pil räcka kan; betänker med
eder sjelf, att J och eder medhängare voro aldrig Sveriges
män hulde eller tro; ty veder säga vi, menige man, eder.
Hvad som vederfares ett folk, lefver med folket och fortplantas
irån siägte till slägle.
Gustaf lät sätta sin hela krigsmakt i rörelse. Han ned*
sände till Lödöse sina hofcvenner eller hustrupper både till
häst och fot, uppbådade dit äfven hela frälset så väl af Vester*
götland som af Östergötland och Småland. Upp till Dalarne
och till Helsingland sände han män att taga i sold alla de lösa
karlar, som de kunde öfverkomma, och tillse, alt den lands*
ändan måtte blifva förvarad. Sjelf, i Arboga stad på tolfte dag
Jul, höll Konungen allmän vapensyn med hela frälset af Vest*
manland, Upland och Södermanland samt med det folk, sora
af städerna utgjordes; sände så hela denna hop att förstärka
dem, som lågo i Lödöse, och skref på samma gång till menige
man i Vestergötland, att de välvilligen skulle komma det
-myckna krigsfolket till undsättning med hastfoder samt mat
och öl jemte annat hvad behof gjordes, emedan det alltid
vore bättre, att de uppehöllo dem, sora försvarade landet,
ån att fienderna skulle komma och bränna upp hus och hem,
hvarföre han bad dem nu ”hellre lida en liten tunga, då de
”sjelfva rådde, än sedan lida en obotlig skada, och icke Sjelfva
”hafva någon makt deröfver.” Han äfven skret till Hallands
och Skånes menige inbyggare, förmante dem till trohet och
rättrådighet mot deras rätta Herre och Konung, förtröstade
dem på Sveriges hjelp, om Christian ville dem fiendtligen
öfverfalla, men hotade deremot att sjelf fiendtligen mot dem
förfara, om de hrusto i sin trohet. Han likaledes uppfordrade
Konung Fredrik sjelf att allvarligen tänka på, huru Christians
anslag måtte motas öch Norri ges inbyggare undsättas, hvilket
med kraft och ulan försummelse borde ske, innan Christian
hann förstärka sig och medan hans krigsskaror lågo spridda;
han hoppades, att det skulle taga en kort ända med honom,
om Sveriges och Danmarks båda Konungar endrägteligen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
