Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trogen broder och svåger både mot Liickeckarne och deras
an-hang vara Konung Gustaf till bistånd och bjelp, hvarpå han
sig fast förlita kunde. Fastän det vore vatten nog i hafvet,
sade de, så kunde man lätt dock få orsak för en spann skull
att träta med Lübeckarne, när man ville det taga sig före.
Konung Christian skref sjelf till sin svåger och upprepade samma
försäkringar. Härvid lät Gustaf det ock bero, och 15
örlogs-skepp stark utlopp den Svenska flottan åter och styrde kosan
till Sundet.
Ehuru Malmö långt förut gått öfver, och hungern och
nöden i Köpenhamn var så förskräcklig, att man såg barn
diande blod ur sin döende moders bröst, och menniskor hoptals
nedföllo maktlösa på gatan, dock, ännu lika obevekliga, gåfvo
magistraten och höfvidsmännen i staden de klagande detta
af-visande svar; alt de ännu icke ätit sina egna barn, såsom
fordom skedde vid Jerusalems förstöring. Men ändtligen då
hoppet om fremmande hjelp alltmer försvann och det icke längre
stod i mensklig förmåga, att på en gång kämpa både mot
fienden och hungern, måste staden uppgifvas; Herlig Albrekt
och Grefve Christoffer gingo med hvita käppar i handen ut i
lägret lill Konung Christian och med knäfall bådo om nåd.
Den 5 Augusti höll Konungen sitt intåg i Köpenhamn och kort
derefter elt hemligt rådslag med några af rikets verldsliga
Rådsherrar, då så blef beslutet: ”att Danmarks rike och regemente
-”från den dagen icke skulle bero af Erkebiskopen och andra
”Biskopar, ulan vara och blifva hos Konungen och rikets
verlds-”liga Råd.” Till följd af detta beslut, hvarigenom Konung
Christian i Danmark, såsom Gustaf i Sverige, förmedelst
andliga väldets krossande ville göra konungathronen mera fast och
säker, lät han på en dag fängsla alla Danmarks Biskopar och
indrog till kronan alla sliftens och klostrens gods. Då blef
den biskopliga värdigheten i Danmark afskaffad, och i stället
för Danmarks sju Biskopar tillförordnades sju Superintendenter,
hvilka skulle hafva inseendet öfver presterskapet, samt sju
stifls-befallningsmän, hvilka skulle hafva vården om
kyrko-inkomslerna. Och delta skedde med folkets bifall, ty så
mycket hade derstädes den nya läran redan vunnit insteg.
Biskoparne erhöllo icke sin frihet åter, förrän de afsagt sig sin
värdighet och förpligtal sig, alt icke stämpla eller företaga
något mot sakernas nu införda nya ordning. Den trotsige
Biskop Rönnow, stolt till sinne och själ, måste derföre
tillbringa hela sin öfriga lid i fängelse, emedan han vägrade
att afgifva en sådan försäkran. Deremot fick Danska
ridder-skapet och adeln ny bekräftelse på sina fri- och rättigheter,
och bönderna förlorade för alltid en del af sina förra
rättigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
