Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Erkebiskop Olof i Throndhem sporde, huru i Danmark
tillgånget var, och dessutom fann sig bedragen i sin väntan
på hjelp från det Burgundiska hofvet, rymde han landet och
dog i Holland. Norrige mistade sitt eget Råd och blef
för-klaradt för ett lydland under Danmark, sä att hvilken som blef
vald till Konung i Danmark, han skulle ock vara det i Norrige.
Sådan för delta rike utgången af Kalmar-unionen.
Genom Konung Christians bemedling blef i första handen,
intilldess inför samma Konung enligt Hambnrgska fredsfördraget
alla rättspåståenden mot Konung Gustaf komme att företagas
och afgöras, handelsgemenskapen mellan Östersjöstäderna och
Sverige åter frigifven, dock så, att äfven för de Hanseatiska
köpmännen skulle vara gällande den allmänna tullordning, som
var utfärdad för andra fremmande, så att inga ”feta och ätande
”varor” härifrån skulle få utföras, och af allt gods, som hit
infördes, förutom salt och humla, skulle i tull erläggas fem
procent af varornas värde efter det pris, hvartill de -här i
landet såldes; vidare lösgåfvos på Christians förbön de
Hanseatiska köpsvenner med deras skepp och gods, som härstädes
blifvit qvarhållna, då från Lübecks sida der qvarhållna Svenskar
och Svenskt gods likaledes frigåfvos. Derefter, vid S:t Johannis
tid det följande året (1537), stodo Riksråden Lars Siggeson
Spar re, Birger Nilsson Grip, Gustaf Olofsson Slenbock och
Chrislofer Andersson Röd på sin Herres och Konungs vägnar
till rätta inför Konungen af Danmark mot Grefve Johans af
Hoja broder, Erik af Hoja och Brockenhusen, hvilken på sina
broderssöners vägnar äskade, att dessa skulle komma i
besittning af sitt mödernearf i Sverige äfvensom af Viborg och
Nyslott med derunder lydande län i Finland, eller något annat
deremot svarande slott och län; vidare, mot Berendt von Mehlen,
som återkrafde sin husfrus gods i Sverige eller i ersättning
derför 15,000 gyllen, och mot Lubeck, som dels framkom
med en fordran af 12,453 mark såsom en ogulden återstod af
1529 års skuldförskrifningar (se sid. 173), dels påstod 1523
års gifna frihetsbref ännu och för alllid ega lika gällande
kraft och icke kunna, såsom månde ske med andra privilegier,
återkallas under förevändning af otacksamhet, emedan
detsamma icke vore någon frivillig skänk af nåd, utan ett
”privilegium remuneratorium” till vedergällning för bevisad tjenst.
Till dessa Lübecks påståenden svarades af de svenska
sändebuden, att stadens fordran icke allenast vore till fullo gulden,
utan derutöfver godtgjord med 8000 mark och ännu mer,
emedan dels Konung Gustaf vid företagen granskning af
räkenskaperna på fulla skäl bortstrukit 10,600 m., dels de af
honom sända varor mot billigheten blifvit af Lubeck underskattade
med 11,816 m.; hvad åter beträffade Lübecks tjenst mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
