Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige, hvarpå staden bygde så höga anspråk, så hade dess
hjelp mot Christian II vida mer afsett Lübecks egen räddning
och egen fördel ån någonsin Sveriges, och de Lübeck för*
unnade handelsfriheter, långt ifrån att vara bindande för all
tid, hade fastmer af Lübeck på mångfaldigt sätt blifvit för*
verkade genom de mot Konung Gustaf utgångna smådeskrifter
och ännu mer derigenom, alt staden påfört riket krig och velat
störta Konungen från thronen. Efter flera veckors fortgående
strider och underhandlingar kom det ändtligen den 28 Aug.
1537 genom Konung Christians bemedling till ett fördrag, i
kraft hvaraf Lübeck låt falla alla penningefordringar, lofvade
att tillbakalemna alla hårå utgifm skuldbref och förskrifningar,
ssmt likaledes uppgaf sina påståenden mot Svenska seglatsen
genom Sundet och Bålterna äfvensom mot andra fremmandes
handel på Sverige; deremot afstodo Svenskarne från alla
påståenden om upprättelse för de af Lübeck Konungen och riket
tillfogade förnårmelser, oförrätter och mångfaldigt tillskyndad
skada, samt lofvade, att Lübecks bofasta borgare, deras svenner
och skeppsförare skulle i Sverige ega tullfri och såker in- och
utgång, icke tvingas till försäljning af sina varor samt vara
befriade från strandrätt och vid dödsfall från indragning till
kronan af deras qvarlåtenskap, dock så, att alla af dem införda varor
vid deras förlust genom vederbörliga intyg skulle bestyrkas att
vara Liibsk egendom samt icke heller längre tid än sex veckor
få blifva qvarliggande på nederlag i Sverige. Detta fördrag
skulle gälla i fem år, till följd deraf ett femårigt stillestånd
inträda mellan Östersjöstäderna och Sverige, under hvilken
tid genom vidare underhandlingar Lübeckarne måtte hos Konung
Gustaf försona sin sak, det bästa de kunde. Fördraget
ratificerades af Lübeck den 21 November samma år, och den 27
i samma månad äfven af Konung Gustaf med den förklaring,
alt det skedde blott af kärlek till freden och hans svåger
Konungen af Danmark till behag, emedan samma fördrag vore
honom ganska besvärligt. Till Berendt von Mehlens påstående
svarades, att man var en sådan heylos bösewicht icke annat
skyldig än den lön, som i Sveriges lagbok för förrädare finnes
uttryckt. Grefve Erik af Hoja och Brockenhusen svarade man,
att länen i Sverige icke voro ärftliga; för öfrigt hade Konung
Gustaf icke gifvit Grefve Johan af Hoja ringaste anledning, att
så skändligen draga från riket och till egen skada företaga en
så förrädisk handling; ännu mindre hade han varit vållande
till hans död, och Lübeck borde derför egentligen tilltalas, som
fört Grefven på sådant oråd och förderf. Icke desto mindre
ville Konungen mot Grefve Johans barn visa sig en gnnslig
morbroder och taga den ena sonen in i riket samt låta honom
komma till sitt mödernearf, då sedan, när man finge se, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
