Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiU ynglingen vore duglig och skicklig, lian så ville skicka sig
mot honom som tillbörligt var, med det vilkor, att farbrodern
Grefve Erik af Hoja och äfven Konung Christian af Danmark
för honom gingo i borgen, att han skulle sig ärligt och troget
förhålla mot Sveriges Konung och Sveriges rike. Men den
andra sonen måtte i grefvedömet tillträda fädernearfvet, och
ville Konung Gustaf hafva del af, huru stort dennes underhåll
blefve, på det att begge bröderna måtte ske lika rätt. Han erböd
farbrodern Grefve Erik en fri och chrisllig lejd, att personligen
komma upp till Stockholm för att vidare orda med honom om
denna sak; han bad honom vara öfvertygad, alt han lika så
gerna ville främja sina systersöners gagn och bästa som Grefven
sina brodersöners.
Men detta billiga förslag blef icke antaget, och vidare blef
om denna sak icke bandladt. Vid samma tid (12 Augusti)
föregick Konung Christians hyllning och kröning med mycken
prakt och ståt. Dervid voro närvarande Kurfurstliga, Sachsiska,
Hessiska och andra flera sändebud på sina Herrars och Furstars
vägnar, men Hertig Albrekt af Preussen infann sig i egen
person tillika med sin gemål Dorotea, Konung Christians syster.
Tvenne Svenska herremän, Gustaf Olofsson Stenbock och
Christer Andersson Röd slogos till riddare. Sedan, när alla, som
voro budna till kongliga måltiden, uppkommit i salen, blef
högsta sätet vid bordet anvist åt Svenska Marsken Lars
Siggeson Sparre, näst intill Konungens sida, framför Hertig Albrekt
af Preussen och Hertig Johan af Holstein. De öfriga Svenska
herrarne fingo elt bord för sig Sjelfva på den sidan i salen,
der Konungens bord stod, ofvanom alla andra herremännen.
Vid samma bord ville man ock sätta Berendl von Mehlen, här
närvarande som sändebud på de Liineburgska Furstarnes vägnar.
Då stego Birger Nilsson Grip jemte de öfriga Svenska herrarne
upp, och ville ingalunda sitta, förrän Berendt von Mehlen
be-gåfve sig bort från det bordet längre ned till en annan skifva,
sägande, alt deras Herre och Konung icke hade sändt dem
dit derför, att de skulle sitta till bords med sin Konungs
förrädare; andra måtte göra hvad de ville. Det vankades äfven
hånande ord mot de Danska riddersmännen, derför att de varit
så lältfärdiga och inom ett år hyllat och svurit så många
lands-herrar. Det ville en gammal Dansk riddare, Tyke Krabbe,
med många ord undskylla och dref saken med så mycken
allvarsamhet, att den gamle Herligen af Preussen samt de andra
Furstar och herrar ”slodo och logo i händerna deråt.”
Ett stort och högt gemensamt intresse styrde begge rikenas
politik, men i folkens hjertan innebodde ännu en qvarlefva af
gammal fiendskap, så att på samma gång de mellan sig slöto
det fastaste förbund till gemensamt försvar mot gemensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
