- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
263

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

faror* herrskade mellan dem Sjelfva inbdrdes stridigheter, hvar*
till dessutom mellan afundsjuka grannar det plägar gifvas många
anledningar. 1 synnerhet skarp och hårdnackad blef tvisten
om Svenska adelns arfvegods i Danmark och Norrige. Till
dessa och andra gamla tvister sållade sig nu en mängd nya,
som än mer bidrogo att gifva den gamla fiendskapen och hatet
näring och luft. Från ömse sidor framkastades beskyllningar
mot hvarandra. Serdeles klagade Gustaf mycket öfver Danska
ridderskapets vidriga och halfulla sinne mot honom, så att alla
knektar eller hofmän, som begärde pass till Tyskland, fingo
fritt färdas, men så snart några anmälde sig att vilja draga
öfver till Sverige, blef sådant dem icke tillåtet. Han hade,
yttrade han, ingen tvifvel till Konung Christians egen person i
någon måtto, men der funnos för många röda riddare ibland,
de der buro mera ondt malt till gildes än godt. Till
godt-görande af räntorna å de honom gjorda betydliga penning*
försträckningar gaf Christian sin svåger förskrifning på
uppbörden af Varbergs och Bohus slott och län, men hvilken
uppbörd icke belopp till mer än 6 läster smör och 500 mark
Danska. Öfver ett sådant förhållande förklarade Gustaf högt
sitt missnöje, serdeles då han icke, hvad dock så många
gånger ullofvadt var, erhöll de oftanämnde slotten som underpant*
Sedermera lät han dock räntorna falla, när Christian till honom
återstälde hans i Halland belägna arfvegods, och han förklarade
sig nöjd med, att Sjelfva hufvudfordran återgäldades inom en
t(d af fyra år. Kort derefter begaf Konung Christian sig till
Brunsweig att ingå förbund med de Protestantiska Furstarne,
och Gustaf uppdrog sin svåger, att hos dessa Furstar på samma
gång bevaka hans och Sveriges intresse. Detta Oaktadt vai*
förhållandet mellan Konungarne i verkligheten icke förtroligare,
än att Christian mycket oroades af ett utspridt rykte om
Konung Gustafs anslag på Skåne, hvadan, för att utforska hans
sinne och tänkesätt, han innan sin bortresa affärdade
sändebud till Stockholm och antvardade under sin frånvaro hela sitt
rike i sin svågers vård. Gustaf åler trodde sändebuden endast
vara utskickade på spejeri, så föga tro salte han till deras
värf, och han uppehöll dem i Stockholm i fyra månaders tid.

Under allt detta var förhållandet äfven mellan Sverige och
Ryssland vacklande. Wasilej Iwanowitsch hade aflidt år 1533
och lemnat riket uppblomstrande lill sin 5-åriga son Iwan
Wasiljewitsch, under hvilkens minderårighet styrelsen fördes
af hans moder. Sedan Wasilej Iwanowitschs död hade den
60-åriga freden icke blifvit stadfästad, men väl öfvades
våldsamheter på gränserna. När derföre i Gustafs sinne åter börjat
uppstiga ett stort misstroende till Danskarnes afsigter, fann han
så mycket nödigare att försäkra sig om trygghet och fred från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free