Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den östra sidan. Riksråden Knut Andersson (Lille) och Björd
Claesson lill Leppis med andra af rikets ädlingar afgingo i
detta ärende som sändebud till Ryssland. Från Viborg kommo
de på elfle dagen till Nowgorod, derifrån efter 16 dagars fård
till Moskau. Först undersöktes deras kreditiver, sedan blefvo
de uppkallade till företräde och tillsporda, om några skänker
af dem medfördes till Storfurstens ära. Så snart de öfver*
lemnat dessa, infördes de i ett annat palats, der de inför
Storfurstens Råd framburo sitt värf. Underhandlingen blef
långvarig och svår, utgången oviss, och de Svenska sändebuden
länge uppehållna. Konungen uppmanade menige frälset i Fin-
-land att rusta sig lill krig. Men Finnarne voro ännu föga
vane med ordning och lydnad, hvar och en lefde som en man
för sig. Gustaf klagade, alt hans befallningar icke blefvo
ållydda, och han var högt bekymrad öfver Finnarnes ovillighet
till krigsrustningar, så att, i fall af ett fredsbrott med
Ryssland, han icke visste, hvad han till dem kunde lita. Men
slutligen kom fred emellan och afbröt krigsruslningarne, ty
fred önskade Ryssarne icke mindre än Gustaf, emedan de ännu
behöfde lediga händer, för att till mera fasthet bringa sin
makt i det inre och tillika utsträcka sitt välde öfver sina fordna
Öfverherrar Tatarerna. Mellan Sverige och Ryssland, så lydde
det nya fredsfördraget, skulle i sextio år vara fred och sämja,
räknadt från Mari» Bebådelsedag år 1537. På tionde året
härefter, år 1547 (då den unge Storfursten sjelf tillträdde
regeringen), skulle myndiga män från begge rikena komma
tillsamman i Saholino (vid Voxna-elfven i Savolax), att med
korskyssning högtidligen bekräfta delta fredsfördrag och på
samma gång utstaka rågången mellan begge rikena, både till
vatten och land, efter Svenska Konungen Magnus Griksons och
Fursten Jurijs (Georgs) i Novgorod fördrag derom i XIV:de
århundradet. Denna rågång skulle gå från hafvet vid
Systerbäckens utlopp genom samma Systerbåck och alla de andra
råmärken till Kajanehaf. De af begge rikenas undersåter, sona
på gränsen förorättades, skulle hos Ryska höfvidsmännen på
Nöteborg och Kexholm och hos den Svenska på Viborg erhålla
upprättelse. Rymmare och landsflyktingar borde på begge sidor
utlemnas, Ryska köpmän och sändebud åler hafva en trygg
och säker väg genom Sverige, äfvenså de Svenska genom
Ryssland, både till valten och land. Falskt och elakt mynt skulle
från Ryssland hädanefter till Sverige icke införas, såsom
härtills skedt vore. För öfrigt skulle Konungen af Sverige intet
bistånd göra Konungen i Polen och Härmästaren i Lifland, om
Storfursten med dem råkade i krig.
Numera trygg från denna sida förde Gustaf mot
Hanse-städerna ett afgörande språk. Män var i Lübeck icke tillfreds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
