Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
. med del i Köpenhamn upprättade fördraget; man ville genom
nya underhandlingar betinga sig bättre vilkor, I detla ärende
kom från Lübeck är 153U Rädssekreteraren Sebastian Ersara
till Stockholm som sändebud på Hansestädernas vägnar.
Gustaf lät de i staden närvarande herrar af Rådet sammanträda
au höra hans andragande. Sändebudet tackade för det
Hanse-städerna beviljade anstånd lill underhandlingar om fred; bad
vidare Konungen icke på det strängaste förfara mot staden,
för hvad några hade försett sig i sist förelupna uppror och
fejd, emedan della företag hade varit mycket godt folk emot,
och hvarken det gamla eller nya ordentliga Rådel medverkat
dertill, utan allt varit en anstiftelse af några upproriska
huf-vuden, och de oskyldiga icke borde lida för de skyldige; sade
sig nu vara sänd, alt mellan Sverige och Lübeck upprätta en
evig och beständig fred, sådan af ålder varit hade, och denna
skulle till begges båtnad och väl snart komma (ill stånd, om
Konung Gustaf beviljade, att Lübecks gamla fordran för gjorda
förslräckningar räkenskapsvis blefve företagen och godlgjord,
men synnerligast, såsom första och förnämsta vilkoret, alt
Lübeck återfinge sina gamla goda liandelsfri- och rättigheter, och
att Hansestäderna vid Östersjön af desamma äfven blefvo
delaktiga. Till dessa sändebudets framställningar svarades af
Riksrådet: att hvad i det inre af Lübeck föregått, angick icke
utlandet; hvarken efler förnuft eller någon mensklig rätt kunde
med någras oskyldighet ursäktas en hel stads förbrytelser; hvad
man med svärdet utsått, helle det i Guds ord, det måste man
med svärdet uppskära; beträffande Lübecks gamla fordran,
gjorde sändebudet bäst att dermed liga, emedan Konungen
icke erkände någon vidare skuld och icke ville mer böra talas
derom, enär han med ännu större rätt kunde fordra ersättning
för krigskostnaderna samt godtgörelse för all den skada och
alla de oförrätter, som honom och riket blifvit tillfogade af
Lübeck; det år 1523 Lübeck gifna frihetsbref vore genom de
sista årens handlingar mångfaldigen förverkad t, och ty förutan
att på sådant sätt detsamma nu mer blifvit kraftlöst, kunde det
äfven af det skäl icke längre ega bestånd, emedan det vore
oförenligt med rikets väl, hvars handel och hvars släder och
köpmän skulle gå till grund, under det Lübeck riktade sig; ty
med utestängandet af alla andra fremlingar kunde Svenskarne
på annat sätt icke blifva af med sina varor, än att de lemnade
dem lill Hanseköpmännen efter det pris, dessa behagade sätta
derpå, och ännu mer det, alt Sundet och Bälterna skulle för
riket vara tillslutna, var ensamt redan ett mer än tillräckligt
skål, alt upphäfva och tillintetgöra det af Lübeck Konungen
aftvingade frihetsbrefvet. Efter detla svar af Rådet, uppkallades
Sebastian Esram till Konungen, då Gustaf sjelf så talte lill ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
