Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nom: ”det vore landkunnigt, huru i fordom tid stor tvedrägt
”herrskat i riket, än ihellan Konungen samt de andliga och
”verldsliga herrarne, än med omkringliggande potentater. I
”sådan nöd hade konungarne i Sverige varit tvungna, efter de
”andligas råd, att medgifva och bekräfta allt hvad de Liibske
”ville hafva, hvaröfver Sveriges rike kommit i förderf och varit
”falt, såsom Israels barn i fordom tid. Så hade ock sednast
”tillgått vid hans uppstigande på thronen, då Lübeckarne, ej
”mindre än de andlige, såsom ett lejon aktat på rofvet och
”velat göra honom till sin lifegen, likasom de gjort med
fram-”farna konungar och regenter. Men detta hade han medelst
”Guds kraft och nåd afvärjt; han hade friat sitt folk från de
”rofgirigas våld, med härskraft och svärd hulpit sitt rike från
”de Liibskes tvång och makt, och salt det i välmakt och
rolighet, likasom den helige Moses fört Israels folk från deras
”fängelse in i det förlofvade landet. Han kunde hvarken för
”Gud eller menniskor ansvara, om han på nytt skulle kasta
.”sitt rike i samma faror och förderf och inrymma Lübeckarne
”deras förra friheter, dem de tillförne bedrägligen aftvungit
”honom och sedan mångfaldigt förverkat. Men ville de
någorlunda ersätta honom krigskostnaderna och ingå en naboelig
”fred, som kunde slå tillsamman med Sveriges rikes gagn och
”nytta, då vore han dertill benägen.” Med detta svar, gifvet
både muntligen och skriftligt, måste Sebastian Esram vända
tillbaka. Väl knotade man i Lubeck; men Kung Gustafs
bestämda och kraftfulla uppförande, i förening med hans
handels-författningar, öfvertygade Hanseaterna år från år alltmer, att
deras välde i Sverige nalkades sitt slut.
Från denna tid var Konung Gustafs hela uppmärksamhet
i synnerhet fästad på Danmark, och han förstod med verklig
statskonst att göra sin vänskap vigtig och betydande. Christian
hade i Brunsweig ingått ett förbund med de Protestantiska
Furstarne; men samma förbund innehöll icke det ringaste om
Konungen i Sverige. Dock besvärade sig Gustaf mindre
här-öfver, än att, då Kurfursten af Sachsen, Landtgrefven af Hessen
och andra flera Furstar på Berendt von Mehlens vägnar påstått
rättmätigheten af dennes anspråk på sin frus arfvegods i Sverige,
Konung Christian då icke bättre antagit sig sin svågers sak,
utan låtit honom inför de evangeliska Ständer och Furstar
sanningslöst och otillbörligen smädas af en menedig och trölös
landsförrädare. Han upprepade åter alla de gatnla klagomålen,
och kastade äfven på Danmark skulden, att mellan honom och
Lubeck på herredagen i Köpenhamn icke något slutligt fördrag
blifvit uppgjordt till biläggande af deras oenighet, emedan
Danskarne gerna ville hålla Sverige i oro och betryck, för att
-kunna tvinga det efter sin viljs. Konung Christian sökte dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
