Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter det ännu i Gustafs öppna bref år 1543 till menigheten
vid Eriksmässo-marknaden i Upsala, bland menige man del ett
af deras oförsländ9 alt de icke kunne lida den sannskyldiga
christeliga lärdom, som hafver sin grund af Guds heliga
rena ord, ulan begärandes myckel af det gamla tåperiet,
som, Gud bättre, Chrislendomen länge nog med bedraget och
begäckadt varit hafver, som är med vigt vatten, vigt salt,
vigt palm och annat mer det föga duger. Sä tyckes oss
fast delta sällsamt vara, atl allmogen tager sig mänga
stycken före till alt rätta, der de elt fast klent förstånd
eller allsintet uti hafva, som är, de vele vara herrar, de
vele regera prester och utlägga Latinsk tungomål, det
herrskapet och lärdomen bör akta och atl vela $ de vele också
vara köpmän och hof män; hurulunda de nu dessa förenämnde
stycken alla riket till nytta och godo kunna förstå, det
spörs väl i framtiden. Sä är till befruktandes, alt hvar
Gud icke snart uppväcker allmogen lill elt bättre sinne och
lydno, att de blifva en gäng sä stänkte med vigde vatten,
att Sveriges Rike väl svider derefter.
I en sådan Körningens sinnesstämning af missbelåtenhet
med sitt presterskap, det högre som det lägre, och
reformationsverkets på det hela tröga framgång, kom till Sverige år 1538
en fremmande man af namn Gonradus Peu tinger, eller
såsom han sjelf kallade sig, Konrad von Pyhy, med
värdighet af Friherre, och året derefter en annan, Georg
Norman, Arfherre till Dubbenilz på Riigen, hvilken hade studerat
i Wittenberg och gjort sig känd för skicklighet och kunskaper,
så att, när Konung Gustaf vände sig till Doktor Luther och
den ute i Tyskland dåvarande Svensken Nicolaus Magni och
bad dem utse en kunnig och skicklig lärare för sin äldsta son,
Erik, blef Georg Norman dertill ulkorad och kom hit försedd
med goda vittnesbörd både af Luther och Melanchton. Om
den förstnämnde, Konrad von Pyhy, förmäler en gammal Tysk
berättelse, att han var en lärd Jurist, äfven förfaren i andra
konster, och hade af den Romerska Konungen Ferdinand, vid
hvars hof han vistades, varit väl upplagen samt af honom så
älskad, att han gifvit honom namnet de Pilii efter en förnäm
Italiensk slägt, som denna tid dog ut; men sedan han i en
envigeskamp dödat en af hofmännen, hade han deraf ådragit
sig de öfrigas förföljelse och blifvit nödsakad att lemna
Ferdi-nands hof, erhöll emellertid dennes goda förord, och färdades
så hit öfver till Sverige. Annorlunda åter lyder Luthers
omdöme om mannen, ty han i ett af sina bref till Konung
Gustaf tecknar honom som en äfventyrare och säger, att han var
son af en körsnär i Frankfurt am Main. Det vissa emellertid
år, att han var en staiskunnig, drifvande, befallande man, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
