Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att, då vädersolar synts på himmelen, han begagnat sig deraf,
för att i sina predikningar uttyda detta såsom förebådande
straff för Ofverhetens synder; att dessutom i de krönikor, han
författat, syftade flera ställen på Konungen, för att ”derigenom
”inblåsa Konungens undersåter sådan förgiftig otrohet, att de
”från all hörsambet och till uppror sig skulle beveka låta,”
och att likaledes i Stockholm, i stället för evangelium och
uppmaningar till fredlighet, predikades ohörsamhet: ”predikarne
”der stodo på predikstolen och bladdrade, icke viljandes
predika folket katechismum före, utan komme fram med S:t
Jo-”hannis Apocalypsi; de ville uti en fast högre anda, än Paulus
”och andra helgon hafva gjort, taga Skriften vid bakfoten och
”med S:t Johannis apocalypsin i christendomen hår pråla.”
Så lyda de hufvudväsendtligaste af anklagelserna. Det
uppenbart orättvisa i många af dera, det förvrängda, såsom
det synes, i andra, hätskheten och bitterheten öfverhufvud i
alla, röja synbart en anklagare, som på dessa mäns fall traktade
att bygga sin egen lycka och storhet. Det enda, man med
visshet kan sluta af dessa anklagelser, är, att Lars Andersson
och Olaus Petri i ett och annat fall mer och mindre öppet
tadlat Konungens förhållande, än arbetat att drifva honom
fram, när han visat sig betänksam eller för mycket fördragsam,
än åter velat hålla honom tillbaka, der i andra fall han gått
alltför raskt tillväga eller ban förekommit dem att alltför
egenmäktigt ingripa i kyrkans saker. Det svåraste att förklara år,
sedan mordanslaget i Stockholm mot Konungens lif år 1536
upptäcktes och alla deruti invecklade blifvit straffade, att nu
först på fjerde året derefter Lars Andersson och Olaus Petri
anklagas att hafva varit medvetande deraf och brottsligen
förtegat detsamma, ett förhållande, som nog mycket lemnar rum
för tvifvel, huruvida Olaus Petri verkeligen genom hemligt
skriftermål fått kunskap om det förehafda anslaget, eller han
tilläfventyrs endast sport något löst prat derom, men ansett en
sådan anläggning otänkbar och icke satt någon tro dertill,
eller hela den nu gjorda angifvelsen mot honom och Lars
Andersson endast grundades på en förmodan om deras vetskap
deraf såsom de, hvilka stodo i ett vänskapligt förhållande till
de sedermera brottsligt befunna. Att von Pyhy, nu mer
Konungens kansler, varit den egentliga ledaren och drifvande
kraften i rättegången mot dessa män, framlyser af allt. Olaus
Petri ”betygade vid Gud och sitt goda samvete, att han aldrig
”hemligen eller uppenbarligen varit H. K. M:t under ögonen,
”utån hafver alltid varit ’på Hans Nådes gagn och bästa.” Lars
Andersson begärde, emedan de framkastade anklagelserna voro
många och han icke kunde minnas dem alla, att få en afskrift
deraf, för att skriftligen besvara dem. Men två dagar derefter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
