- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
291

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”(lem komma till lag och rätta,” och han beslöt att bringa dem
lill lydnad och hörsamhet, ”på det man icke alla år af dem måtte
”hafva alt befara ett lika obestånd som tillförne af Dalkarlarne.”
Således i början af år 1537 tågade en talrik krigsmakt till
häst och fot ned lill Småland. Höfvidsmännen för krigsmakten
medförde tillika elt Konungens öppna bref (ill Smålands
menige inbyggare. Konungen äfven underrättade den vid
Distingsmarknaden i Upsala församlade menigheten om detta tåg, och
säde dem, ”alt de icke skulle förundra sig, att han sände sina
”trogna män och Råd så starka dit ned; det skedde, emedan
”bland den menige man i Småland funnos många, som icke
”vifte låta säga sig hvarken med lag eller rätt; de hade i före*
”lupna fejd gjort Sveriges rikes uppenbara fiender stor hjelp
”och tillförsel, men undandragit sig all tunga, kostgärder och
”annat mer lill Svenska krigsmaktens underhåll, varit Iredska
”och ovilliga, ohörsamma och genstörtiga, icke utgjort sin årliga
”skatt och utskylder, icke heller sin råtta tionde efter Sveriges
”lag i kyrkoherbergena; de brukade stort slagsmål, slogo ihjel
”den ena éfier den andra, höllo hvarken tingsfred eller
kyrko-”fred, läto sig höra, att de ville ihjelslå och utrota all adel,
”öfverträdde Konungens bud, och aktade icke hans mandater
”mot djurskjutning, bok- och ekhuggning med anna.t mer.
”Hän ville nu låta förhöra och ransaka alla saker och klagomål,
”hålla dannemän och de fromma vid makt, men straffa skalkar
”och ogerningsmän.” Höfdingarne, som på hans vägnar skulle
hålla konnngsräfst, hade befallning, ”att sakfälla och straffa alla,
”som till ofvannämnda otillbörliga stycken och handlingar funnoft
”skyldiga, hvar och en eftersom han vore brottslig till.”

Smålänningarne blefvo förskräckta, när de sporde
krigsmaktens intågande inom sitt landamärke, föllo genast till föga,
begärde Konungens vänskap och nåd och erbödo en ”ödmjuk
”försoning.” Dä blef med de kring Eksjö liggande härad så
öfverenskommet, att hvar fjerde bonde skulle gifva Konungen
i försoning en god gill oxe och något silfver; de åter som
bodde i Möre och Kongahärad, måste utfäsla sig till ännu
högre böter samt derför ställa välmående bönder i borgen,
hvilka skulle infinna sig på Kalmar slott och der förblifva, till
dess samma böter blifvit erlagda, på det icke, sedan
krigsmakten åter dragit derifrån, de måtte ändra sinne, företaga
något obestånd och rygga den ntlofvade försoningen.

Men förbittringen i sinnena qvarblef, och förökades ännu
mer genom; de kort derefter företagna kyrkövisitationerna, de
gamla kyrkobrukens afskaffande samt kyrkosilfrets borttagande
eller förseglande. Många hade ock vid den föregående räfsten
genom de stränga böterna blifvit föranledda att öka antalet af
de så kallade skogstjufvarne, som uppehöllo sig mellan morasen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free